1 Och hennes svärmoder Noomi sade till henne: »Min dotter, jag vill söka skaffa dig ro, för att det må gå dig väl.

2 Så hör då: Boas, med vilkens tjänarinnor du har varit tillsammans, är ju vår frände. Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats.

3 Så två dig nu och smörj dig och kläd dig, och gå ned till tröskplatsen. Men laga så, att mannen icke får se dig, förrän han har ätit och druckit.

4 När han då lägger sig, så se efter, var han lägger sig, och gå dit och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där; han skall då själv säga dig vad du bör göra.»

5 Hon svarade: »Allt vad du säger vill jag göra.»

6 Och hon gick ned till tröskplatsen och gjorde alldeles såsom hennes svärmoder hade bjudit henne.

7 Ty när Boas hade ätit och druckit, så att hans hjärta blev glatt, och sedan han hade gått åstad och lagt sig invid sädeshögen, kom hon oförmärkt och lyfte upp täcket vid hans fötter och lade sig där.

8 Vid midnattstiden blev mannen uppskrämd och böjde sig framåt och fick då se en kvinna ligga vid hans fötter.

9 Och han sade: »Vem är du?» Hon svarade: »Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, ty du är min bördeman.»

10 Då sade han: »Välsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu givit ett större bevis på din kärlek än förut, därigenom att du icke har lupit efter unga män, vare sig fattiga eller rika.

11 Så frukta nu icke, min dotter; allt vad du säger vill jag göra dig. Ty allt folket i min stad vet att du är en rättskaffens kvinna.

12 Nu är det visserligen sant att jag är din bördeman; men en annan bördeman finnes, som är närmare än jag.

13 Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter bördesrätt, gott, må han då göra det, så sant HERREN lever. Ligg nu kvar ända till morgonen.»

14 Så låg hon vid hans fötter ända till morgonen, men hon fick stå upp, innan ännu någon kunde känna igen den andre; ty han tänkte: »Det får icke bliva känt att kvinnan har kommit hit till tröskplatsen.»

15 Och han sade: »Räck hit manteln som du har på dig, och håll fram den.» Och hon höll fram den. Då mätte han upp sex mått korn och gav henne att bära; därefter gick hon in i staden.

16 Och när hon kom till sin svärmoder, sade denna: »Huru har det gått för dig, min dotter?» Då berättade hon för henne allt vad mannen hade gjort mot henne;

17 och hon sade: »Dessa sex mått korn gav han mig, i det han sade: 'Du skall icke komma tomhänt hem till din svärmoder.'»

18 Då svarade hon: »Bida, min dotter, till dess du får se huru saken avlöper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre han i dag för saken till sitt slut.»

1 路得的婆婆拿俄米对她说： "女儿啊， 我不是应当为你找个归宿， 使你得到幸福吗？

2 你常常和他的女佣人在一起的波阿斯不是我们的亲戚吗？他今天晚上要在禾场上簸大麦。

3 你洗个澡， 抹上香膏， 穿上斗篷， 就下到禾场去。不过， 那个人还没有吃喝完毕， 别让他认出你来。

4 等到他躺下来， 你要弄清楚他所躺的地方， 进去掀露他的脚， 然后躺下去。他就会告诉你该作什么。"

5 路得对她说： "你吩咐的， 我就去作。"

6 于是， 她下到禾场去， 照着婆婆吩咐的一切去作。

7 波阿斯吃喝完了， 心里舒畅， 就去躺在麦堆的旁边。路得悄悄地来， 掀露他的脚， 躺卧下去。

8 到了夜半， 波阿斯惊醒过来， 一翻身就看到一个女子躺在他的脚边，

9 就说： "你是谁？"她回答： "我是你的婢女路得， 请用你的衣襟遮盖你的婢女， 因为你是我的有买赎权的近亲。"

10 波阿斯说： "我女儿， 愿你蒙耶和华赐福。你末后表现的爱心比起初更大， 因为年轻人无论贫富， 你都没有跟从。

11 我女儿， 现在你不要怕， 你所说的， 我一定去作。本城的人都知道你是个贤慧的女人。

12 不错， 我是你那有买赎权的近亲， 可惜还有一个有买赎权的近亲比我更亲。

13 今晚你就在这里过夜， 明早如果他肯尽买赎你的本分， 好， 就由他来履行； 假如他不愿意这样作， 我指着永活的耶和华起誓， 我一定尽买赎你的本分。你只管躺到天亮吧。"

14 路得躺在波阿斯脚边直到早晨。因为波阿斯说过不可以让人知道有女人来过禾场， 路得就趁天色未明， 人们彼此无法辨认的时候就起来。

15 他又说： "拿你所披的外衣来， 把它打开。"她打开了， 他就量了六簸箕大麦， 放在她的肩上。路得就进城去。

16 到她婆婆那里， 婆婆就问： "我女儿， 怎样了？"路得就把那人对她所作的一切都告诉了婆婆，

17 又说： "他给我这六簸箕大麦， 对我说： ‘不要空手去见你婆婆。’"

18 拿俄米说： "我女儿， 你尽管安静等候， 直到你知道事情怎样了结， 因为那人今天不把事情办妥， 绝不歇息。"