1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
29 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
1 耶和华啊！ 求你听我的祷告； 愿我的呼求达到你那里。
2 我在患难的日子， 求你不要向我掩面； 我呼求的时候， 求你留心听我， 并且迅速应允我。
3 因为我的年日好像烟一般消散； 我的骨头烧焦像炉中的炭。
4 我的心受创伤， 好像草一般枯干， 以致我连饭也忘了吃。
5 因我唉哼的声音， 我就渐渐消瘦（"我就渐渐消瘦"原文作"我的骨头紧贴着肉"）。
6 我像旷野的鹈鹕， 又像废墟里的猫头鹰。
7 我躺在床上警醒着， 就像屋顶上孤单的麻雀。
8 我的仇敌终日辱骂我； 嘲弄我的指着我赌咒。
9 我吃炉灰像吃饭一样； 我所喝的与眼泪混和。
10 这都是因为你的愤恨和烈怒； 你把我举起来， 又把我摔下去。
11 我的年日好像日影偏斜， 我也好像草一般枯干。
12 耶和华啊！ 你却永远坐着为王， 你可记念的名也必存到万代。
13 你要起来， 怜悯锡安， 因为现在是恩待锡安的时候； 所定的日期已经到了。
14 因为你的众仆人喜爱它的石头， 爱惜它的尘土。
15 万国都必敬畏耶和华的名； 世上列王都敬畏你的荣耀。
16 因为耶和华必建造锡安， 在他自己的荣耀里显现。
17 他要垂顾困苦人的祷告， 必不藐视他们的祈求。
18 这些事要记下来， 传给后代， 好使将来出生的人民可以赞美耶和华。
19 因为耶和华从他至高的圣所里垂看， 从天上观看大地，
20 为要垂听被囚的人的叹息， 解救定了死罪的人；
21 使人在锡安传扬耶和华的名， 在耶路撒冷传扬赞美他的话。
22 那时， 万民和万国必一同聚集， 要事奉耶和华。
23 耶和华在我壮年的时候， 使我的力量衰弱， 缩短我的年日。
24 所以我说： "我的 神啊！ 求你不要使我中年去世， 你的年数万代无疆。
25 你起初立了地的根基； 天也是你手的工作。
26 天地都要毁灭， 你却长存； 天地都要像衣服一样渐渐残旧； 你要更换天地如同更换衣物一样， 天地就被更换。
27 只有你永不改变， 你的年数也没有穷尽。
28 你仆人的子孙必安然居住； 他们的后裔必在你面前坚立。"