1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
1 我的心哪！ 你要称颂耶和华； 耶和华我的 神啊！ 你真伟大； 你以尊荣和威严为衣服。
2 你披上亮光好像披上外袍； 展开诸天好像铺张帐幔。
3 你在水上立起你楼阁的栋梁； 你以云彩为战车； 乘驾风的翅膀而行。
4 你用风作你的使者， 用火焰作你的仆役。
5 你把大地坚立在根基上， 使地永永远远不动摇。
6 你用深水像衣服一般覆盖大地， 使众水高过群山。
7 因你的斥责， 水就退去； 因你的雷声， 水就奔逃。
8 众水流经群山， 向下流往众谷， 流到你为它们指定的地方。
9 你定了界限， 使众水不能越过； 它们不再转回掩盖大地。
10 你使泉源在山谷中涌流， 流经群山中间。
11 使野地所有的走兽有水喝， 野驴得以解渴。
12 天上的飞鸟在水边住宿， 在树枝上鸣叫。
13 你从自己的楼阁中浇灌群山， 因你所作的事的果效， 大地就丰足。
14 你为了牲畜使青草滋生， 为了人的需用使蔬菜生长， 使粮食从地里生出；
15 又有酒使人心欢喜， 有油使人容光焕发， 有粮加添人的心力。
16 耶和华的树， 就是他所栽种的黎巴嫩香柏树， 都得到了充分的灌溉。
17 雀鸟在上面筑巢； 至于鹤， 松树是它的家。
18 高山是野山羊的住所； 岩石是石獾藏身的地方。
19 你造月亮为定节令； 太阳知道何时沉落。
20 你安设黑暗， 有了晚上， 林中的百兽就都爬出来。
21 少壮狮子吼叫觅食， 要寻求从 神而来的食物。
22 太阳升起的时候， 它们就躲避， 回到自己的洞穴躺卧。
23 人出去作工， 劳碌直到晚上。
24 耶和华啊！ 你所造的真是众多。它们都是你用智慧造成的； 全地充满你所造的东西。
25 那里有海， 又大又广； 海里有无数的活物， 大小活物都有。
26 那里有船只往来航行， 有你所造的大鱼， 在海里嬉戏。
27 这些活物都仰望你， 仰望你按时赐给它们食物。
28 你赐给它们， 它们就拾取； 你张开你的手， 它们就饱享美物。
29 你向它们掩面， 它们就惊慌； 你收回它们的气息， 它们就死亡， 归回尘土。
30 你发出你的灵， 万物就被造成； 你也使地面更换一新。
31 愿耶和华的荣耀存到永远； 愿耶和华喜悦他自己所作的。
32 他注视大地， 地就震动； 他触摸群山， 山就冒烟。
33 我一生要向耶和华歌唱； 我还在世的时候， 我要向我的 神歌颂。
34 愿我的默想蒙他喜悦； 我要因耶和华欢喜。
35 愿罪人从世上灭绝， 也不再有恶人存在。我的心哪！ 你要称颂耶和华。你们要赞美耶和华。