1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
1 耶和华啊！ 你鉴察了我， 你认识我。（本节在《马索拉抄本》包括细字标题）
2 我坐下， 我起来， 你都知道； 你在远处就明白我的意念。
3 我行路， 我躺卧， 你都细察； 我的一切行为， 你都熟悉。
4 耶和华啊！ 我的舌头还没有发言， 你已经完全知道了。
5 你在我前后围绕着我， 你的手按在我身上。
6 这样的知识奇妙， 是我不能理解的； 高超， 是我不能达到的。
7 我到哪里去躲避你的灵？我往哪里去逃避你的面呢？
8 如果我升到天上， 你在那里； 如果我在阴间下榻， 你也在那里。
9 如果我展开清晨的翅膀， 飞到海的极处居住，
10 就是在那里， 你的手仍必引导我， 你的右手也必扶持我。
11 如果我说： "愿黑暗遮盖我， 愿我周围的亮光变成黑夜。"
12 但对你来说， 黑暗也不算是黑暗， 黑夜必如同白昼一样发亮， 黑暗和光明， 在你看来都是一样的。
13 我的脏腑是你所造的， 在我母腹中你塑造了我。
14 我要称谢你， 因为我的受造奇妙可畏； 你的作为奇妙， 这是我深深知道的。
15 我在隐密处被造， 在地的深处被塑造， 那时， 我的形体不能向你隐藏。
16 我未成形的身体， 你的眼睛早已看见； 为我所定的日子， 我还未度过一日， 都完全记在你的册上了。
17 神啊！ 你的意念对我多么珍贵（"珍贵"或译： "深奥"）， 数目何等众多。
18 如果我数点， 它们比海沙更多； 我睡醒的时候， 仍然与你同在。
19 神啊！ 甚愿你杀戮恶人； 你们流人血的啊， 离开我去吧！
20 他们恶意说话顶撞你， 你的仇敌妄称你的名。
21 耶和华啊！ 恨恶你的， 我怎能不恨恶他们呢？起来攻击你的， 我怎能不厌恶他们呢？
22 我极度恨恶他们， 把他们视为我的仇敌。
23 神啊！ 求你鉴察我， 知道我的心思； 试验我， 知道我的意念。
24 看看我里面有什么恶行没有， 引导我走永恒的道路。