1 För sångmästaren; en psalm av David.
2 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
3 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
4 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
5 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
6 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
7 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
8 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
9 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
10 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
11 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
12 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
13 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
14 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
15 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»
16 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
18 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.
19 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
20 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!
21 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.
22 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
23 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
24 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.
25 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.
1 耶和华啊! 我投靠你; 求你使我永不羞愧, 求你按着你的公义搭救我。
2 求你留心听我, 赶快拯救我; 求你作我坚固的磐石, 作拯救我的坚垒。
3 因为你是我的岩石、我的坚垒; 为你名的缘故, 求你带领我, 引导我。
4 求你救我脱离人为我暗设的网罗, 因为你是我的避难所。
5 我把我的灵魂交在你手里, 耶和华信实的 神啊! 你救赎了我。
6 我恨恶那些信奉虚无偶像的人; 至于我, 我却倚靠耶和华。
7 我要因你的慈爱欢喜快乐, 因为你看见了我的困苦, 知道我心中的痛苦;
8 你没有把我交在仇敌的手里, 你使我的脚站稳在宽阔之地。
9 耶和华啊! 求你恩待我, 因为我在患难之中; 我的眼睛因愁烦昏花, 我的身、我的心也都衰残。
10 我的生命因愁苦耗尽, 我的岁月在叹息中消逝, 我的力量因罪孽衰退, 我的骨头也枯干。
11 我因众仇敌的缘故, 成了众人羞辱的对象, 在我的邻居面前更是这样; 认识我的人都惧怕我; 在街上看见我的, 都避开我。
12 我被人完全忘记, 如同死了的人, 我好像破碎的器皿,
13 我听见许多人的毁谤, 四周都有惊吓; 他们一同商议攻击我, 图谋要取我的性命。
14 但是, 耶和华啊! 我还是倚靠你; 我说: "你是我的 神。"
15 我的一生都在你的手中; 求你救我脱离我仇敌的手, 和那些迫害我的人。
16 求你用你的脸光照你的仆人, 以你的慈爱拯救我。
17 耶和华啊! 求你不要使我羞愧, 因为我向你呼求; 求你使恶人羞愧, 使他们在阴间静寂无声。
18 那些逞骄傲, 态度轻慢, 说话狂傲攻击义人的, 愿他们说谎的嘴唇哑而无声。
19 耶和华啊! 你为敬畏你的人所珍藏的好处, 为投靠你的人在世人面前所施行的恩惠, 是多么丰盛。
20 你把他们藏在你面前的隐密处, 免得他们陷在世人的阴谋里; 又把他们保护在帐棚内, 以免落在口舌的争竞中。
21 耶和华是应当称颂的, 因为我在被围困的城里, 他就向我显出他奇妙的慈爱。
22 至于我, 我曾在惊恐中说: "我从你眼前被隔绝"; 可是我向你呼求的时候, 你还是垂听了我恳求的声音。
23 耶和华的众圣民哪! 你们都要爱耶和华; 耶和华保护诚实的人, 却严厉地报应行事骄傲的人。
24 所有仰望耶和华的人, 你们都要刚强, 坚固你们的心。