1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

1 耶和华啊！ 我投靠你， 求你使我永不羞愧。

2 求你按着你的公义搭救我， 救赎我； 求你留心听我， 拯救我。

3 求你作我避难的磐石， 使我可以常来投靠； 你已经下令救我， 因为你是我的岩石、我的坚垒。

4 我的 神啊！ 求你救我脱离恶人的手， 脱离邪恶和残暴的人的掌握，

5 因为你是我的盼望； 主耶和华啊！ 你是我自幼以来所倚靠的。

6 我自出母胎就倚赖你， 把我从母腹中领出来的就是你， 我要常常赞美你。

7 众人都以我为怪， 但你是我坚固的避难所。

8 我要满口赞美你， 我终日颂扬你的荣美。

9 我年老的时候， 求你不要丢弃我； 我气力衰弱的时候， 求你不要离弃我。

10 因为我的仇敌议论我； 那些窥探着要害我性命的， 一同商议，

11 说： " 神已经离弃了他， 你们追赶他， 拿住他吧！ 因为没有人搭救他。"

12 神啊！ 求你不要远离我； 我的 神啊！ 求你快来帮助我。

13 愿那些控告我的， 都羞愧灭亡； 愿那些谋求害我的， 都蒙羞受辱。

14 至于我， 我要常常仰望你， 要多多赞美你。

15 我的口要述说你的公义， 终日讲述你的救恩， 尽管我不知道它们的数量。

16 我要来述说主耶和华大能的事； 我要提说你独有的公义。

17 神啊！ 我自幼以来， 你就教导我； 直到现在， 我还是宣扬你奇妙的作为。

18 神啊！ 到我年老发白的时候， 求你仍不要离弃我， 等我把你的能力向下一代传扬， 把你的大能向后世所有的人传扬。

19 神啊！ 你的公义达到高天， 你曾经行过大事， 神啊！ 有谁像你呢？

20 你使我们经历了很多苦难， 你必使我们再活过来， 你必把我们从地的深处救上来。

21 你必增加我的尊荣， 并转过来安慰我。

22 我的 神啊！ 我要弹琴称赞你， 称赞你的信实； 以色列的圣者啊！ 我要鼓瑟歌颂你。

23 我歌颂你的时候， 我的嘴唇要欢呼； 我的灵魂， 就是你所救赎的， 也要欢呼。

24 我的舌头也要终日讲述你的公义， 因为那些谋求害我的人已经蒙羞受辱了。