1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
1 神啊！ 你为什么永远丢弃我们呢？为什么你的怒气向你草场上的羊群好像烟冒出呢？（本节在《马索拉抄本》包括细字标题）
2 求你记念你在古时买赎的会众， 就是你赎回作你产业的民族； 求你记念你所居住的锡安山。
3 求你举步去看那些长久荒凉的地方， 去看仇敌在圣所里所行的一切恶事。
4 你的敌人在敬拜你的聚会中吼叫， 他们竖起了自己的旗帜为记号。
5 他们好像那些举起斧子， 在树林中砍伐树木的人。
6 圣殿中的一切雕刻， 他们都用斧子和铳子打碎了。
7 他们用火把你的圣所烧成焦土， 他们亵渎你名的居所。
8 他们心里说： "我们要把它们完全毁灭！ "他们烧毁了地上一切敬拜 神的聚会地方。
9 我们看不见我们的记号， 也不再有先知； 我们中间也没有人知道这灾祸要到几时。
10 神啊！ 敌人辱骂你要到几时呢？仇敌亵慢你的名要到永远吗？
11 你为什么把你的手， 就是你的右手收回呢？求你从怀中抽出来毁灭他们。
12 神自古以来就是我的君王， 在地上施行拯救。
13 你曾用你的大能分开大海， 把海中怪兽的头都打碎了。
14 你砸碎了利未亚坦（"利未亚坦"为原文音译词， 或译： "海怪"〔伯3:8〕或"鳄鱼"〔伯41:1〕）的头， 把它给住在旷野的人作食物。
15 你曾开辟泉源和溪流， 又使长流不息的江河干涸。
16 白昼是你的， 黑夜也是你的， 月亮和太阳， 都是你设立的。
17 地上的一切疆界都是你立定的， 夏天和冬天都是你制定的。
18 耶和华啊！ 仇敌辱骂你， 愚顽人亵渎你的名， 求你记念这事。
19 求你不要把你斑鸠的性命交给野兽， 不要永远忘记你困苦人的性命。
20 求你顾念所立的约， 因为地上黑暗的地方充满了强暴的居所。
21 不要使受欺压的人蒙羞回去， 要使困苦、贫穷的人赞美你的名。
22 神啊！ 求你起来， 为你的案件辩护， 要记得愚顽人终日对你的辱骂。
23 求你不要忘记你敌人的声音， 不要忘记那些起来与你为敌的人不住加剧地喧闹。