1 Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,

2 så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,

3 ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,

4 Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,

5 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.

6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.

7 Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,

8 ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.

9 Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.

10 Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,

11 eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.

12 Så skall hon rädda dig från de ondas väg, från män som tala vad vrångt är,

13 från dem som hava övergivit det rättas stigar. för att färdas på mörkrets vägar,

14 från dem som glädjas att göra om och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,

15 från dem som gå på krokiga stiga och vandra på förvända vägar.

16 Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru, som talar hala ord,

17 från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund.

18 Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden, och till skuggornas boning leda hennes stigar.

19 Ingen som har gått in till henne vänder åter Och hittar tillbaka till livets vägar.

20 Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.

21 Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri.

22 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.

1 Mein Sohn, wenn du meine Reden annimmst und meine Gebote bei dir verwahrst,

2 so daß du dein Ohr auf Weisheit merken läßt, dein Herz neigst zum Verständnis;

3 ja, wenn du dem Verstande rufst, deine Stimme erhebst zum Verständnis;

4 wenn du ihn suchst wie Silber, und wie nach verborgenen Schätzen ihm nachspürst:

5 dann wirst du die Furcht Jahwes verstehen und die Erkenntnis Gottes finden.

6 Denn Jahwe gibt Weisheit; aus seinem Munde kommen Erkenntnis und Verständnis.

7 Er bewahrt klugen Rat O. Heil; eig. das was fördert, frommt auf für die Aufrichtigen, er ist ein Schild denen, die in Vollkommenheit O. Lauterkeit wandeln;

8 indem er die Pfade des Rechts behütet und den Weg seiner Frommen bewahrt.

9 Dann wirst du Gerechtigkeit verstehen und Recht und Geradheit, jede Bahn Eig. Geleise, Spur; so auch später des Guten.

10 Denn Weisheit wird in dein Herz kommen, und Erkenntnis wird deiner Seele lieblich sein;

11 Besonnenheit wird über dich wachen, Verständnis dich behüten:

12 um dich zu erretten von dem bösen Wege, von dem Manne, der Verkehrtes redet;

13 die da verlassen die Pfade der Geradheit, um auf den Wegen der Finsternis zu wandeln;

14 die sich freuen, Böses zu tun, über boshafte Verkehrtheit frohlocken;

15 deren Pfade krumm sind, und die abbiegen in ihren Bahnen:

16 um dich zu erretten von dem fremden Weibe, dh. dem Eheweibe eines anderen von der Fremden, Eig. Ausländerin die ihre Worte glättet;

17 welche den Vertrauten ihrer Jugend verläßt und den Bund ihres Gottes vergißt.

18 Denn zum Tode sinkt ihr Haus hinab, und ihre Bahnen zu den Schatten; S. die Anm. zu [Ps 88,10]

19 alle, die zu ihr eingehen, kehren nicht wieder und erreichen nicht die Pfade des Lebens:

20 Damit du wandelst auf dem Wege der Guten und die Pfade der Gerechten einhältst.

21 Denn die Aufrichtigen werden das Land bewohnen, und die Vollkommenen darin übrigbleiben;

22 aber die Gesetzlosen werden aus dem Lande ausgerottet, und die Treulosen daraus weggerissen werden.