1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»

20 Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»

21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

1 Ich ermahne euch nun, Brüder, durch die Erbarmungen Gottes, eure Leiber darzustellen als ein lebendiges, heiliges, Gott wohlgefälliges Schlachtopfer, welches euer vernünftiger Dienst O. vernünftiger Gottesdienst ist.

2 Und seid nicht gleichförmig dieser Welt, W. diesem Zeitlauf sondern werdet verwandelt durch die Erneuerung eures Sinnes, daß ihr prüfen möget, was der gute und wohlgefällige und vollkommene Wille Gottes ist.

3 Denn ich sage durch die Gnade, die mir gegeben worden, jedem, der unter euch ist, nicht höher von sich zu denken, als zu denken sich gebührt, sondern so zu denken, daß er besonnen sei, wie Gott einem jeden das Maß des Glaubens zugeteilt hat.

4 Denn gleichwie wir in einem Leibe viele Glieder haben, aber die Glieder nicht alle dieselbe Verrichtung O. Tätigkeit haben,

5 also sind wir, die Vielen, ein Leib in Christo, einzeln aber Glieder voneinander.

6 Da wir aber verschiedene Gnadengaben haben, nach der uns verliehenen Gnade: es sei Weissagung, so laßt uns weissagen nach dem Maße des Glaubens;

7 es sei Dienst, so laßt uns bleiben im Dienst; es sei, der da lehrt, in der Lehre;

8 es sei, der da ermahnt, in der Ermahnung; der da mitteilt, in Einfalt; O. Bereitwilligkeit, Freigebigkeit der da vorsteht, mit Fleiß; der da Barmherzigkeit übt, mit Freudigkeit.

9 Die Liebe sei ungeheuchelt. Verabscheuet das Böse, haltet fest am Guten.

10 In der Bruderliebe seid herzlich gegeneinander, in Ehrerbietung einer dem anderen vorangehend;

11 im Fleiße O. Eifer nicht säumig, inbrünstig im Geist; dem Herrn dienend.

12 In Hoffnung freuet euch; in Trübsal O. Drangsal harret aus; im Gebet haltet an;

13 an den Bedürfnissen der Heiligen nehmet teil; nach Gastfreundschaft trachtet.

14 Segnet, die euch verfolgen; segnet, und fluchet nicht.

15 Freuet euch mit den sich Freuenden, weinet mit den Weinenden.

16 Seid gleichgesinnt gegeneinander; sinnet nicht auf hohe Dinge, sondern haltet euch zu den niedrigen; O. den Niedrigen seid nicht klug bei euch selbst.

17 Vergeltet niemand Böses mit Bösem; seid vorsorglich für das, was ehrbar ist vor allen Menschen.

18 Wenn möglich, so viel an euch ist, lebet mit allen Menschen in Frieden.

19 Rächet nicht euch selbst, Geliebte, sondern gebet Raum dem Zorn; denn es steht geschrieben: »Mein ist die Rache; ich will vergelten, spricht der Herr.« [5.Mose 32,35]

20 »Wenn nun deinen Feind hungert, so speise ihn; wenn ihn dürstet, so tränke ihn; denn wenn du dieses tust, wirst du feurige Kohlen auf sein Haupt sammeln.« [Spr 25,21.22]

21 Laß dich nicht von dem Bösen überwinden, sondern überwinde das Böse mit dem Guten.