1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.

2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.

4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»

5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,

11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?

13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.

14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,

19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

1 Ich liebe Jahwe; denn er hörte O. hört meine Stimme, mein Flehen;

2 denn er hat zu mir geneigt sein Ohr; und ich will ihn anrufen in allen meinen Tagen.

3 Es umfingen mich die Bande des Todes, und die Bedrängnisse des Scheols erreichten mich; ich fand Drangsal und Kummer.

4 Und ich rief an den Namen Jahwes: Bitte, Jahwe, errette meine Seele!

5 Gnädig ist Jahwe und gerecht, und unser Gott ist barmherzig.

6 Jahwe bewahrt die Einfältigen; ich war elend, O. schwach und er hat mich gerettet.

7 Kehre wieder, meine Seele, zu deiner Ruhe! Eig. vollen Ruhe Denn Jahwe hat wohlgetan an dir.

8 Denn du hast meine Seele errettet vom Tode, meine Augen von Tränen, meinen Fuß vom Sturz.

9 Ich werde wandeln vor Jahwe in dem Lande W. den Ländern der Lebendigen.

10 Ich glaubte, darum redete ich. Eig. denn ich redete Ich bin sehr gebeugt gewesen.

11 Ich sprach in meiner Bestürzung: Alle Menschen sind Lügner!

12 Wie soll ich Jahwe alle seine Wohltaten an mir vergelten?

13 Den Becher der Rettungen will ich nehmen und anrufen den Namen Jahwes.

14 Ich will Jahwe meine Gelübde bezahlen, ja, in der Gegenwart seines ganzen Volkes.

15 Kostbar ist in den Augen Jahwes der Tod seiner Frommen.

16 Bitte, Jahwe! Denn ich bin dein Knecht; ich bin dein Knecht, der Sohn deiner Magd; gelöst hast du meine Bande.

17 Dir will ich Opfer des Lobes S. die Anm. zu [Ps 107,22] opfern, und anrufen den Namen Jahwes.

18 Ich will Jahwe meine Gelübde bezahlen, ja, in der Gegenwart seines ganzen Volkes.

19 In den Vorhöfen des Hauses Jahwes, in deiner Mitte, Jerusalem. Lobet Jahwe! Hallelujah