1 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

3 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

4 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

5 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

6 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

7 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

8 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

9 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

10 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

11 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

12 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

13 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

14 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

15 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

16 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

17 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

18 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

19 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

20 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

1 Dem Vorsänger, nach Schoschannim-Eduth. Von Asaph, O. nach Schoschannim [Lilien]. Ein Zeugnis von Asaph ein Psalm.

2 Hirte Israels, nimm zu Ohren! Der du Joseph leitest wie eine Herde, der du thronst zwischen O. über; vergl. [1.Chr 28,18]; [Hes 10,1] den Cherubim, strahle hervor!

3 Vor Ephraim und Benjamin und Manasse erwecke deine Macht und komm zu unserer Rettung!

4 O Gott! Führe uns zurück, und laß dein Angesicht leuchten, so werden wir gerettet werden.

5 Jahwe, Gott der Heerscharen! Bis wann raucht dein Zorn wider das O. beim Gebet deines Volkes?

6 Du hast sie mit Tränenbrot gespeist, und sie maßweise getränkt mit Zähren.

7 Du setztest uns zum Streit dh. zum Gegenstand des Streites, der Anfeindung unseren Nachbarn, und unsere Feinde spotten untereinander.

8 O Gott der Heerscharen! Führe uns zurück, und laß dein Angesicht leuchten, so werden wir gerettet werden.

9 Einen Weinstock zogest du Eig. rissest du heraus aus Ägypten, vertriebest Nationen und pflanztest ihn.

10 Du machtest Raum vor ihm, und er schlug Wurzeln und erfüllte das Land;

11 die Berge wurden bedeckt von seinem Schatten, und seine Äste waren gleich Zedern Gottes; Und. üb.: und von seinen Ästen Zedern Gottes dh. mächtige Zedern

12 er streckte seine Reben aus bis ans Meer, und bis zum Strome hin seine Schößlinge.

13 Warum hast du seine Mauern niedergerissen, so daß ihn berupfen alle, die des Weges vorübergehen?

14 Es zerwühlt ihn der Eber aus dem Walde, und das Wild des Gefildes weidet ihn ab.

15 Gott der Heerscharen! Kehre doch wieder; schaue vom Himmel und sieh, und suche heim diesen Weinstock, O. nimm dich dieses Weinstocks an

16 und den Setzling, den Und. üb.: und beschütze was deine Rechte gepflanzt, und das Reis, das du dir gestärkt hattest!

17 Er ist mit Feuer verbrannt, er ist abgeschnitten; vor dem Schelten deines Angesichts kommen O. kamen sie um.

18 Deine Hand sei auf dem Manne deiner Rechten, auf dem Menschensohne, den du dir gestärkt hast!

19 So werden wir nicht von dir abweichen; belebe uns, und wir werden deinen Namen anrufen.

20 Jahwe, Gott der Heerscharen! Führe uns zurück; laß dein Angesicht leuchten, so werden wir gerettet werden.