1 I herrar, given edra tjänare, vad rätt och billigt är; I veten ju, att också I haven en herre i himmelen.

2 Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden.

3 Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud.

4 När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.

5 Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan;

6 ty för sådant kommer Guds vrede.

7 I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem.

8 Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun;

9 I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar

10 och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne.

11 Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla.

12 Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.

13 Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta.

14 Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band.

15 Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma.

16 Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.

17 Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

18 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i Herren.

19 I män, älsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.

20 I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren.

21 I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga.

22 I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan.

23 Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor.

24 I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus.

1 Se dunque voi siete stati risuscitati con Cristo, cercate le cose di sopra dove Cristo è seduto alla destra di Dio.

2 Abbiate l’animo alle cose di sopra, non a quelle che son sulla terra;

3 poiché voi moriste, e la vita vostra è nascosta con Cristo in Dio.

4 Quando Cristo, la vita nostra, sarà manifestato, allora anche voi sarete con lui manifestati in gloria.

5 Fate dunque morire le vostre membra che son sulla terra: fornicazione, impurità, lussuria, mala concupiscenza e cupidigia, la quale è idolatria.

6 Per queste cose viene l’ira di Dio sui figliuoli della disubbidienza;

7 e in quelle camminaste un tempo anche voi, quando vivevate in esse.

8 Ma ora deponete anche voi tutte queste cose: ira, collera, malignità, maldicenza, e non vi escano di bocca parole disoneste.

9 Non mentite gli uni agli altri,

10 giacché avete svestito l’uomo vecchio con i suoi atti e rivestito il nuovo, che si va rinnovando in conoscenza ad immagine di Colui che l’ha creato.

11 Qui non c’è Greco e Giudeo, circoncisione e incirconcisione, barbaro, Scita, schiavo, libero, ma Cristo è in ogni cosa e in tutti.

12 Vestitevi dunque, come eletti di Dio, santi ed amati, di tenera compassione, di benignità, di umiltà, di dolcezza, di longanimità;

13 sopportandovi gli uni gli altri e perdonandovi a vicenda, se uno ha di che dolersi d’un altro. Come il ignore vi ha perdonati, così fate anche voi.

14 E sopra tutte queste cose vestitevi della carità che è il vincolo della perfezione.

15 E la pace di Cristo, alla quale siete stati chiamati per essere un sol corpo, regni nei vostri cuori; e siate riconoscenti.

16 La parola di Cristo abiti in voi doviziosamente; ammaestrandovi ed ammonendovi gli uni gli altri con ogni sapienza, cantando di cuore a Dio, sotto l’impulso della grazia, salmi, inni, e cantici spirituali.

17 E qualunque cosa facciate, in parola o in opera, fate ogni cosa nel nome del Signor Gesù, rendendo grazie a Dio Padre per mezzo di lui.

18 Mogli, siate soggette ai vostri mariti, come si conviene nel Signore.

19 Mariti, amate le vostre mogli, e non v’inasprite contro a loro.

20 Figliuoli, ubbidite ai vostri genitori in ogni cosa, poiché questo è accettevole al Signore.

21 Padri, non irritate i vostri figliuoli, affinché non si scoraggino.

22 Servi, ubbidite in ogni cosa ai vostri padroni secondo la carne; non servendoli soltanto quando vi vedono come per piacere agli uomini, ma con semplicità di cuore, temendo il Signore.

23 Qualunque cosa facciate, operate di buon animo, come per il Signore e non per gli uomini;

24 sapendo che dal Signore riceverete per ricompensa l’eredità.

25 Servite a Cristo il Signore! Poiché chi fa torto riceverà la retribuzione del torto che avrà fatto; e non ci son riguardi personali.