1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

1 Šuachas Bildadas atsakydamas tarė:

2 "Ar dar ilgai tu šitaip kalbėsi? Tavo žodžiai yra kaip stiprus vėjas.

3 Argi Dievas neteisingai teisia, ar Visagalis iškreipia teisingumą?

4 Jei tavo sūnūs Jam nusidėjo, Jis juos atidavė jų nusikaltimams.

5 Jei tu ieškosi Dievo ir maldausi Visagalį,

6 būsi tyras ir doras, tai Jis pakils dėl tavęs ir duos klestėjimą tavo teisumo buveinei.

7 Nors tavo pradžia buvo maža, tačiau galiausiai tai labai išaugs.

8 Patyrinėk ankstesnius laikus ir sužinok, ką patyrė jų tėvai.

9 Mes gyvename tik nuo vakar dienos ir nieko nežinome, nes mūsų dienos žemėje lyg šešėlis.

10 Jie tikrai pamokys tave, duos nuoširdžių patarimų.

11 Ar auga papirusas, kur nėra drėgmės, ir nendrės be vandens?

12 Dar žydėdamas ir nenuskintas, jis sudžiūsta pirma visų žolių.

13 Tokie keliai yra visų, kurie pamiršta Dievą; ir veidmainių viltis pražus.

14 Jų viltis sunyks ir jų pasitikėjimas­ tik voratinklis.

15 Atsirems į savo namus, bet jie sugrius, įsitvers jų, bet jie neatlaikys.

16 Jis žaliuoja saulėje, jo atžalos plečiasi sode.

17 Akmenų krūvą apraizgo jo šaknys, jos laikosi akmenuotoje žemėje.

18 Jei Jis išraus jį iš tos vietos, ši išsigins jo: ‘Aš tavęs niekada nemačiau’.

19 Toks yra jo kelių džiaugsmas, o iš žemės auga kiti.

20 Dievas neatmes tobulojo ir nepadės piktadariams.

21 Jis pripildys tavo burną juoko ir tavo lūpas džiaugsmo.

22 Tie, kurie tavęs nekenčia, bus aprengti gėda, ir nedorėlio palapinės sunyks".