1 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.

2 Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

3 Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;

4 så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.

6 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

7 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.

8 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.

9 Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,

10 så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

11 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.

12 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

13 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.

14 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.

15 Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.

16 Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.

17 Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.

18 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.

19 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.

20 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

21 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;

22 så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.

23 Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.

24 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.

25 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.

26 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

27 Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.

28 Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.

29 Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.

30 Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.

31 Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.

32 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.

33 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.

34 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.

35 De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.

1 Mano sūnau, neužmiršk mano įstatymo, tavo širdis tesaugo mano įsakymus.

2 Jie prailgins tavo dienas, pridės tau gyvenimo metų ir ramybės.

3 Gailestingumas ir tiesa tenepalieka tavęs; užsirišk tai ant savo kaklo, įrašyk į savo širdies plokštę.

4 Taip atrasi palankumą bei gerą įvertinimą Dievo ir žmonių akyse.

5 Pasitikėk Viešpačiu visa širdimi ir nesiremk savo supratimu.

6 Visuose savo keliuose pripažink Jį, tai Jis nukreips tavo takus.

7 Nebūk išmintingas savo akyse, bijok Viešpaties ir venk pikto;

8 tai bus sveikata tavo kūnui ir atgaiva kaulams.

9 Pagerbk Viešpatį savo turtu ir pirmaisiais viso derliaus vaisiais,

10 tai tavo aruodai bus kupini, spaustuvai perpildyti naujo vyno.

11 Mano sūnau, nepaniekink Viešpaties bausmės ir nenusimink Jo baramas,

12 nes ką Viešpats myli, tą pabara, kaip tėvas auklėdamas sūnų, kuriuo gėrisi.

13 Palaimintas žmogus, kuris randa išmintį ir įgauna supratimo,

14 nes ją įsigyti yra naudingiau, negu įsigyti sidabro, ir pelno iš jos yra daugiau negu iš geriausio aukso.

15 Ji brangesnė už deimantus, su ja nesulyginama visa, ko galėtum trokšti.

16 Dešinėje jos rankoje ilgas amžius, o kairėje turtai ir garbė.

17 Jos keliai­malonės keliai, visi jos takai­ramybė.

18 Ji yra gyvybės medis visiems, kurie ją pagauna, laimingi, kas ją išlaiko.

19 Viešpats išmintimi sukūrė žemę, savo protu įtvirtino dangus.

20 Jo žinojimu buvo atvertos gelmės ir debesys laša rasa.

21 Mano sūnau, neišleisk jų iš akių, saugok sveiką nuovoką ir įžvalgumą.

22 Tai bus gyvybė tavo sielai ir papuošalas kaklui;

23 tada eisi saugus savo keliu, ir tavo koja nesuklups.

24 Atsigulęs nebijosi, ir tavo miegas bus saldus.

25 Tavęs neišgąsdins staigus sąmyšis ir nedorėlių siautėjimas, kai jis ateis.

26 Viešpats bus tavo pasitikėjimas, Jis apsaugos tavo koją, kad neįkliūtum.

27 Neatsakyk geradarystės tam, kuriam dera ją padaryti, kai tavo ranka tai pajėgia.

28 Nesakyk savo artimui: "Eik ir sugrįžk, rytoj aš tau duosiu", kai turi su savimi.

29 Neplanuok pikta prieš savo artimą, kuris gyvena pasitikėdamas arti tavęs.

30 Nesibark be reikalo su žmogumi, kuris tau nieko blogo nepadarė.

31 Nepavydėk smurtininkui ir nesirink nė vieno iš jo kelių.

32 Viešpats bjaurisi ydingu žmogumi, bet Jis artimas teisiajam.

33 Viešpaties prakeikimas nedorėlio namams, o teisiojo buveinę Jis laimina.

34 Jis išjuokia pašaipūnus, o nuolankiesiems teikia malonę.

35 Išmintingieji paveldės šlovę, kvailio pasididžiavimas pasibaigs gėda.