1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

1 Mano sūnau, jei laidavai už savo artimą ar padavei ranką už svetimąjį,

2 tu įsipainiojai savo burnos žodžiais ir esi sugautas savo kalbomis.

3 Daryk štai ką, mano sūnau, ir gelbėk save, nes esi patekęs į savo artimo rankas: eik, nusižemink ir maldauk savo artimą.

4 Neduok miegoti savo akims ir neleisk užsimerkti akių vokams.

5 Gelbėkis kaip elnė iš medžiotojo, kaip paukštis iš paukštgaudžio rankų.

6 Tinginy, eik pas skruzdę, apsvarstyk jos kelius ir būk išmintingas.

7 Ji neturi vadovo, prižiūrėtojo ar valdovo,

8 bet paruošia sau maisto vasarą ir pjūties metu renka atsargas.

9 Ar ilgai miegosi, tinginy? Kada atsikelsi iš savo miego?

10 Truputį pamiegosi, truputį pasnausi, truputį pagulėsi sudėjęs rankas,

11 ir ateis skurdas kaip pakeleivis ir nepriteklius kaip ginkluotas plėšikas.

12 Nenaudėlis žmogus, piktadarys, vaikštinėja su klastinga burna,

13 mirksi akimis, trypia kojomis, rodo pirštu.

14 Klasta jo širdyje, jis nuolat planuoja pikta ir sėja vaidus.

15 Todėl staiga ateis jo žlugimas, ūmai bus jis sudaužytas, nesulaukęs pagalbos.

16 Viešpats nekenčia šešių dalykų, septyni yra pasibjaurėjimas Jo akyse:

17 išdidus žvilgsnis, meluojantis liežuvis, rankos, praliejančios nekaltą kraują,

18 širdis, planuojanti nedorybę, kojos, greitos bėgti į pikta,

19 neteisingas liudytojas, kalbantis melą ir žmogus, sėjantis nesantaiką tarp brolių.

20 Mano sūnau, laikykis savo tėvo įsakymų ir nepaniekink motinos įstatymo.

21 Visam laikui užrišk juos ant savo širdies, apsivyniok aplink kaklą.

22 Tau einant, jie lydės tave, tau atsigulus, jie saugos tave, tau pabudus, jie kalbės su tavimi.

23 Įsakymas yra žiburys, įstatymas­šviesa, o pamokantis pabarimas­gyvenimo kelias.

24 Jie saugos tave nuo nedoros moters, nuo svetimos moters meilikaujančios kalbos.

25 Negeisk jos grožio savo širdyje, tenesuvilioja tavęs jos blakstienos.

26 Dėl paleistuvės vyras lieka tik su duonos kąsniu, neištikimoji medžioja jo brangią gyvybę.

27 Ar gali žmogus paimti ugnį į savo antį ir nesudeginti drabužių?

28 Ar gali kas, vaikščiodamas ant žarijų, nenusideginti kojų?

29 Taip ir tas, kas įeina pas artimo žmoną; kas paliečia ją, neliks nekaltas.

30 Vagis ne taip niekinamas, jei jis vagia būdamas alkanas ir norėdamas pasisotinti.

31 Tačiau pagautas jis atlygins septyneriopai ir atiduos visą savo namų turtą.

32 Svetimoteriaujančiam trūksta proto, jis pats save pražudo.

33 Žaizdų ir nešlovės jis susilauks, jo gėda nebus išdildyta;

34 nes pavydas sužadins vyro įniršį, jis nepasigailės keršto dieną.

35 Jis nepriims jokios išpirkos ir nenusiramins, nors duotum jam daugybę dovanų.