1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

1 Dėkokite Viešpačiui, šaukitės Jo vardo, skelbkite tautose Jo darbus.

2 Giedokite Jam, giedokite Jam psalmes. Garsinkite visus Jo stebuklus.

3 Didžiuokitės Jo šventu vardu. Tegu džiaugiasi širdis tų, kurie ieško Viešpaties.

4 Ieškokite Viešpaties ir Jo jėgos. Nuolatos ieškokite Jo veido.

5 Atsiminkite Jo nuostabius darbus, kuriuos Jis yra padaręs, Jo stebuklus ir Jo lūpų ištartus sprendimus.

6 Jūs, Jo tarno Abraomo palikuonys, Jokūbo vaikai, Jo išrinktieji.

7 Jis yra Viešpats, mūsų Dievas; visoje žemėje galioja Jo sprendimai.

8 Jis per amžius atsimena savo sandorą, žodį, kurį Jis įsakė tūkstančiui kartų,

9 sandorą, kurią Jis padarė su Abraomu, ir priesaiką, duotą Izaokui.

10 Jis patvirtino ją Jokūbui įstatymu, Izraeliui­amžina sandora,

11 sakydamas: "Tau duosiu Kanaano šalį, tavo paveldėjimo dalį",

12 kai jie buvo negausūs skaičiumi, tik ateiviai joje.

13 Jie keliavo iš tautos į tautą, iš vienos karalystės į kitą.

14 Jis niekam neleido jų skriausti, sudrausdavo dėl jų karalius:

15 "Nelieskite mano pateptųjų ir mano pranašams nedarykite pikto".

16 Jis žemei badą pašaukė, duonos ramstį sunaikino.

17 Jis pasiuntė pirma jų vyrą, Juozapą, vergijon parduotą.

18 Jie supančiojo jo kojas, sukaustė jį geležimi,

19 kol įvyko Jo žodis; Viešpaties žodis išmėgino jį.

20 Karalius paleisti jį liepė, tautos valdovas išlaisvino jį.

21 Savo namų viešpačiu jį paskyrė ir viso savo turto valdovu,

22 kad vadovautų šalies kunigaikščiams, išminties mokytų vyresniuosius.

23 Tuomet Izraelis Egiptan atvyko ir Jokūbas viešėjo Chamo krašte.

24 Čia Jis labai pagausino savo tautą ir padarė ją stipresnę už jų priešus.

25 Jis pažadino jų širdyse neapykantą savo tautai, ir jie ėmė su Jo tarnais elgtis klastingai.

26 Jis pasiuntė Mozę, savo tarną, ir Aaroną, kurį išsirinko.

27 Jie Chamo krašte padarė nuostabių ženklų ir stebuklų.

28 Jis siuntė tamsą ir aptemdė kraštą, ir jie nepasipriešino Jo žodžiui.

29 Jis pavertė jų vandenis krauju, jų žuvis išmarino.

30 Varlės jų žemę apniko, net karalių kambariuose jų buvo.

31 Jis tarė, ir visą jų kraštą užplūdo įvairios musės bei mašalai.

32 Vietoje lietaus Jis siuntė krušą ir liepsnojančią ugnį visame krašte.

33 Jis išmušė figmedžius ir vynmedžius, visame krašte medžius sunaikino.

34 Jam tarus, užplūdo begalės skėrių ir žiogų,

35 kurie visus augalus jų krašte ir laukų derlių surijo.

36 Jis pirmagimius visus krašte ištiko, jų pajėgumo pradžią.

37 Jis išvedė juos su sidabru ir auksu, jų giminėse nebuvo ligonių.

38 Džiaugėsi egiptiečiai, jiems iškeliavus, nes labai išgąsdinti buvo.

39 Jis dengė juos debesimi ir naktį apšvietė juos ugnimi.

40 Jiems paprašius, Jis putpelių jiems atsiuntė, maitino juos dangaus duona.

41 Jis perskėlė uolą, ir ištryško vandenys, jie tekėjo kaip upė per sausą žemę.

42 Jis atsiminė savo šventą pažadą Abraomui, savo tarnui,

43 ir išvedė savo tautą su džiaugsmu, savo išrinktuosius su linksmybėmis.

44 Pagonių žemes jiems išdalino, tautų turtai jiems atiteko,

45 kad Jo įsakymų laikytųsi, vykdytų Jo įstatymą. Girkite Viešpatį!