1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.

1 Palaiminti, kurių kelias nepeiktinas, kurie pagal Viešpaties įstatymą vaikšto.

2 Palaiminti, kurie klauso Jo liudijimų ir visa širdimi Jo ieško,

3 nedaro jie neteisybės, vaikšto Jo keliais.

4 Tu įsakei stropiai vykdyti Tavo potvarkius.

5 O kad mano keliai būtų nukreipti vykdyti Tavo nuostatus!

6 Niekada nepatirčiau gėdos, jei į Tavo įsakymus žiūrėčiau.

7 Tyra širdimi Tave šlovinsiu, teisius Tavo nuosprendžius pažinęs.

8 Nuostatus Tavo vykdysiu, nepalik manęs visiškai.

9 Kaip gali jaunuolis savo kelią išlaikyti tyrą? Laikydamasis Tavo žodžių.

10 Visa širdimi ieškojau Tavęs, neleisk man nuo įsakymų Tavo nuklysti.

11 Giliai širdyje paslėpiau Tavo žodį, kad Tau nenusidėčiau.

12 Palaimintas esi, Viešpatie, mane savo nuostatų mokyk.

13 Savo lūpomis skelbiau visus Tavo sprendimus.

14 Tavo liudijimų keliais džiaugiuosi labiau negu visais turtais.

15 Apie Tavo potvarkius nuolat mąstysiu ir žiūrėsiu į Tavo kelius.

16 Nuostatais Tavo gėrėsiuos, nepamiršiu Tavo žodžių.

17 Suteik savo tarnui malonę, kad aš gyvendamas Tavo žodžio laikyčiausi.

18 Atverk man akis, kad stebuklus Tavo įstatyme regėčiau.

19 Esu žemėje svečias, neslėpk nuo manęs savo įsakymų.

20 Mano siela pailso, besiilgėdama Tavo sprendimų.

21 Tu sudraudi išdidžiuosius; prakeikti nuklydę nuo Tavo įsakymų.

22 Pašalink nuo manęs panieką ir gėdą, nes laikausi Tavo liudijimų.

23 Kunigaikščiai susirinkę tariasi prieš mane, bet Tavo tarnas mąsto apie Tavo nuostatus.

24 Tavo liudijimai yra mano pasimėgimas ir mano patarėjai.

25 Mano siela nublokšta į dulkes, atgaivink mane, kaip esi pažadėjęs.

26 Savo kelius paskelbiau, ir Tu išklausei mane; pamokyk mane savo nuostatų.

27 Leisk man suvokti Tavo potvarkių kelią, tai kalbėsiu apie Tavo stebuklus.

28 Mano siela nyksta iš sielvarto, sustiprink mane, kaip esi pažadėjęs.

29 Melo kelią pašalink nuo manęs, savo įstatymu mane apdovanok.

30 Pasirinkau tiesos kelią, Tavo sprendimus laikau priešais save.

31 Įsitvėriau Tavo liudijimų; Viešpatie, neleisk man patirti gėdos.

32 Tavo įsakymų keliu bėgsiu, kai išplėsi mano širdį.

33 Viešpatie, pamokyk mane savo nuostatų kelio, tai iki galo jo laikysiuos.

34 Duok suprasti Tavo įstatymą, kad vykdyčiau ir nuoširdžiai jo laikyčiausi.

35 Savo įsakymų takais mane vesk, nes jais aš gėriuosi.

36 Palenk mano širdį prie liudijimų savo, o ne prie godumo,

37 nugręžk mano akis nuo tuštybių; atgaivink mane savo kelyje.

38 Ištesėk pažadą, duotą savo tarnui, kuris bijosi Tavęs.

39 Nukreipk nuo manęs gėdą, kuri baugina mane, nes Tavo sprendimai yra geri.

40 Štai aš ilgiuosi Tavo potvarkių, atgaivink mane savo teisumu.

41 Viešpatie, būk man gailestingas, teateina Tavo išgelbėjimas, kaip Tu pažadėjai.

42 Tada duosiu atsakymą tam, kuris iš manęs tyčiojasi, nes pasitikiu Tavo žodžiu.

43 Neatimk iš manęs tiesos žodžio, nes laukiu Tavo sprendimų.

44 Per amžių amžius laikysiuos Tavo įstatymo.

45 Vaikščiosiu laisvas, nes tyrinėju Tavo potvarkius.

46 Kalbėsiu apie Tavo liudijimus karalių akivaizdoje ir nebūsiu sugėdintas.

47 Gėrėsiuosi Tavo įsakymais, kuriuos pamilau.

48 Kelsiu rankas į Tavo įsakymus, kuriuos pamilau, mąstysiu apie Tavo nuostatus.

49 Prisimink žodį savo tarnui, kuriuo suteikei man viltį.

50 Tai yra paguoda mano varge, nes Tavo žodis mane atgaivino.

51 Nors pasipūtėliai mane skaudžiai išjuokia, nuo Tavo įstatymo aš nenukrypau.

52 Viešpatie, aš prisimenu Tavo senus nuosprendžius ir jais pasiguodžiu.

53 Mane siaubas apima, kai matau nedorėlį, nepaisantį Tavo įstatymo.

54 Tavo nuostatai tapo man giesmėmis mano viešnagės namuose.

55 Ir naktį atsimenu, Viešpatie, Tavąjį vardą ir laikausi Tavo įstatymo.

56 Tai teko man, nes aš laikiausi Tavo potvarkių.

57 Viešpats yra mano dalis; aš pasižadėjau Tavo žodžių laikytis.

58 Nuoširdžiai ieškau Tavo palankumo, būk gailestingas, kaip esi pažadėjęs.

59 Galvojau apie savo kelią ir pasukau link Tavo liudijimų.

60 Skubiai ir nedelsdamas vykdau Tavo įsakymus.

61 Nors nedorėliai apiplėšė mane, bet aš neužmiršau Tavo įstatymo.

62 Vidurnaktį atsikėlęs, dėkoju už teisingus Tavo sprendimus.

63 Aš draugas visiems, kurie Tavęs bijo ir Tavo potvarkius vykdo.

64 Viešpatie, žemė pilna Tavo gailestingumo, mokyk mane savo nuostatų.

65 Viešpatie, Tu darei savo tarnui gera, kaip buvai pažadėjęs.

66 Mokyk mane teisingai nuspręsti ir pasirinkti, nes aš patikėjau Tavo įsakymais.

67 Nuklydęs ir pažemintas buvau, bet dabar klausau Tavo žodžio.

68 Tu esi geras ir darai gera, mokyk mane savo nuostatų.

69 Šmeižtais drabsto mane pasipūtėliai, bet aš nuoširdžiai Tavo potvarkių laikausi.

70 Jų širdis vieni riebalai, o aš gėriuosi Tavo įstatymu.

71 Naudinga man buvo nukentėti, kad Tavo nuostatų pasimokyčiau.

72 Man Tavo įstatymas brangesnis už daugybę aukso ir sidabro.

73 Tavo rankos padarė ir suformavo mane; suteik man išminties suprasti Tavo įsakymus.

74 Kurie Tavęs bijo, džiaugiasi mane matydami, nes Tavo žodžiu pasitikiu.

75 Viešpatie, žinau, jog teisingi Tavo sprendimai ir teisingai mane nubaudei.

76 Paguosk dabar mane savo malone, kaip esi savo tarnui žadėjęs.

77 Būk gailestingas, kad aš išlikčiau gyvas, nes gėriuosi Tavo įstatymu.

78 Sugėdinti tebūna išdidieji, nes jie be priežasties puolė mane. Aš mąstysiu apie Tavo potvarkius.

79 Tesigręžia į mane, kurie Tavęs bijo, kurie pažino Tavo liudijimus.

80 Tegu mano širdis nepažeidžia nuostatų Tavo, kad nebūčiau sugėdintas.

81 Mano siela ilgisi Tavo išgelbėjimo, bet aš pasitikiu Tavo žodžiu.

82 Mano akys pavargo belaukdamos, kas Tavo žadėta. Kada Tu mane paguosi?

83 Nors tapau panašus į vynmaišį dūmuose, bet Tavo nuostatų neužmiršau.

84 Kiek dar dienų liko Tavo tarnui? Kada mano persekiotojus pasmerksi?

85 Išdidieji kasa man duobę, nepaisydami Tavo įstatymo.

86 Visi Tavo įsakymai teisūs; padėk man prieš melagingus persekiotojus.

87 Jie vos nesunaikino manęs žemėje. Bet aš Tavo potvarkių neapleidau.

88 Atgaivink mane dėl savo malonės! Aš laikysiuosi Tavo burnos liudijimų.

89 Viešpatie, Tavo žodis amžinai įtvirtintas danguje.

90 Tavo ištikimybė kartų kartoms; Tu sutvėrei žemę, ir ji pasilieka.

91 Ligi šiol viskas laikosi, kaip Tavo nutarta, Tau viskas tarnauja.

92 Jei Tavo įstatymu nesigėrėčiau, seniai būčiau žuvęs.

93 Niekada neužmiršiu Tavo potvarkių, nes jais Tu atgaivinai mane.

94 Aš esu Tavo, išgelbėk mane, trokštu suvokti Tavo potvarkius.

95 Nedorėliai mane pražudyti kėsinasi, tačiau aš Tavo liudijimų laikysiuosi.

96 Mačiau, kad tobuliausi dalykai yra riboti, tik įsakymas Tavo beribis.

97 Kaip aš myliu Tavo įstatymą, mąstau apie jį ištisą dieną.

98 Įsakymai Tavo padarė mane protingesnį už mano priešus, nes jie visuomet su manimi.

99 Daugiau suprantu už visus savo mokytojus, nes mąstau apie Tavo liudijimus.

100 Daugiau išmanau už senius, nes laikausi Tavo potvarkių.

101 Nuo bet kokio pikto kelio susilaikau, nes klausau Tavo žodžio.

102 Nuo Tavo sprendimų nenukrypau, nes Tu mokai mane.

103 Kokie saldūs man yra Tavo žodžiai, saldesni mano burnai už medų.

104 Dėl Tavo potvarkių tapau išmintingas, todėl nekenčiu jokio melo.

105 Tavo žodis yra žibintas mano kojai ir šviesa mano takui.

106 Prisiekiau vykdyti Tavo teisingus sprendimus ir laikysiuosi jų.

107 Viešpatie, esu labai prislėgtas, atgaivink mane, kaip esi pažadėjęs.

108 Viešpatie, priimk mano lūpų laisvos valios auką, pamokyk mane savo sprendimų.

109 Mano siela yra nuolat mano rankoje, tačiau Tavo įstatymo nepamirštu.

110 Nedorėliai man spendžia žabangus, bet nuo Tavo potvarkių nenukrypau.

111 Pamokymai Tavo yra mano paveldėtas turtas, jie mano širdies džiaugsmas.

112 Palenkiau savo širdį vykdyti Tavo nuostatų, tai darysiu dabar ir visados.

113 Veidmainių nekenčiu, bet Tavo įstatymą myliu.

114 Tu esi mano slėptuvė ir skydas, Tavo žodžiais pasitikiu.

115 Pasitraukite nuo manęs, piktadariai! Aš Viešpaties įsakymus vykdysiu.

116 Palaikyk mane, kaip žadėjai, kad gyvenčiau, tenebūsiu sugėdintas dėl savo vilties.

117 Suteik pagalbą, ir aš būsiu saugus, nuostatų Tavo niekados nepamiršiu.

118 Tu atmeti tuos, kurie nuo Tavo nuostatų nukrypo, jie apsigauna savo melu.

119 Tu visus žemės nedorėlius pašalini tartum atmatas, bet aš myliu Tavo liudijimus.

120 Mano kūnas dreba, bijodamas Tavęs, aš bijau Tavo sprendimų.

121 Dariau, kas yra teisu ir teisinga; neatiduok manęs prispaudėjams.

122 Užtikrink savo tarnui gerovę, neleisk, kad išdidieji mane nugalėtų.

123 Mano akys pavargo belaukdamos Tavo išgelbėjimo ir Tavo teisumo žodžio.

124 Būk gailestingas savo tarnui, mokyk mane savo nuostatų.

125 Esu Tavo tarnas; duok man supratimą pažinti Tavo liudijimus.

126 Viešpatie, metas Tau veikti, nes žmonės laužo Tavo įstatymą.

127 Tavo įsakymai brangesni man už auksą, už gryną auksą.

128 Todėl visus Tavo potvarkius laikau teisingais, nekenčiu melagingų takų.

129 Tavo liudijimai yra stebuklingi, todėl mano siela jų klauso.

130 Tavo žodžių aiškinimas apšviečia, neišmanančius daro supratingus.

131 Atveriu savo burną ir įkvepiu, alkstu Tavo įsakymų.

132 Pažvelk į mane ir būk gailestingas, kaip darai mylintiems Tavo vardą.

133 Kreipk mano žingsnius pagal savo žodžius, kad neteisybė man neviešpatautų.

134 Nuo žmonių priespaudos mane išlaisvink, ir aš vykdysiu Tavo potvarkius.

135 Parodyk savo tarnui savo veidą šviesų ir mokyk mane savo nuostatų.

136 Iš akių man srūva upeliai, nes jie nesilaiko Tavo įstatymo.

137 Viešpatie, Tu esi teisus, teisingi Tavo sprendimai.

138 Tavo liudijimai teisingi ir neabejotini.

139 Mano uolumas graužia mane, nes priešai pamiršo Tavo žodžius.

140 Tavo žodis yra visiškai tyras, jį Tavo tarnas brangina.

141 Nors esu paniekintas ir menkas, bet Tavo potvarkių neužmiršiu.

142 Tavo teisumas amžinas, Tavo įstatymas­tiesa.

143 Nors vargas ir sielvartas spaudžia, bet Tavo įsakymais gėriuosi.

144 Tavo liudijimai yra teisingi per amžius. Leisk man juos suprasti, ir aš gyvensiu.

145 Šaukiuosi iš širdies, Viešpatie, išklausyk mane; aš laikysiuosi Tavo nuostatų.

146 Šaukiuosi Tavęs; išgelbėk mane, ir klausysiu Tavo liudijimų.

147 Prieš aušrą keliuosi ir šaukiu, nes pasitikiu Tavo žodžiu.

148 Atmerkiu akis dar prieš aušrą, mąstau apie Tavo žodį.

149 Viešpatie, išgirsk mane, būdamas maloningas; atgaivink mane, kaip esi nusprendęs.

150 Artėja priešai klastingi, nutolę nuo Tavo įstatymo.

151 Arti esi, Viešpatie, ir visi Tavo įsakymai teisingi.

152 Seniai pažinau Tavo liudijimus, kad jie yra amžini.

153 Pažvelk į mano skurdą ir išlaisvink mane; juk aš nepamirštu Tavo įstatymo.

154 Gink mano bylą ir išvaduok mane, atgaivink, kaip esi pažadėjęs.

155 Išgelbėjimas toli nuo nedorėlių, nes jie neklauso Tavo nuostatų.

156 Koks didis, Viešpatie, Tavo gailestingumas, atgaivink mane, kaip esi nusprendęs.

157 Daug mano persekiotojų ir priešų, bet aš nenukrypstu nuo Tavo liudijimų.

158 Neištikimuosius matau ir bjauriuosi, nes jie nepaiso Tavo žodžio.

159 Žiūrėk, Viešpatie, kaip Tavo potvarkius myliu; atgaivink mane, būdamas maloningas.

160 Tavo žodžiai teisingi nuo pradžių, ir visi Tavo teisūs sprendimai amžini.

161 Kunigaikščiai be priežasties persekioja mane, bet mano širdis vien Tavo žodžių tebijo.

162 Tavo žodžiu džiaugiuosi, kaip didelį lobį suradęs.

163 Melo nekenčiu ir bjauriuosi, bet Tavo įstatymas man mielas.

164 Septynis kartus per dieną giriu Tave už Tavo teisingus sprendimus.

165 Kas myli Tavo įstatymą, turi didelę ramybę ir niekada nesuklumpa.

166 Laukiu, Dieve, Tavo išgelbėjimo, Tavo įsakymus vykdau.

167 Mano siela klauso Tavo liudijimų, nes labai juos myliu.

168 Laikausi Tavo potvarkių ir liudijimų, visi mano keliai Tau žinomi.

169 Tepasiekia Tave mano šauksmas, Viešpatie; duok man supratimą, kaip esi pažadėjęs.

170 Tepasiekia mano malda Tave; išlaisvink, kaip esi pažadėjęs.

171 Mano lūpos girs Tave, nes mokai mane savo nuostatų.

172 Mano liežuvis kalbės apie Tavo žodį, nes Tavo įsakymai teisingi.

173 Tavo ranka tepadeda man, nes aš pasirinkau Tavo potvarkius.

174 Ilgiuosi, Viešpatie, Tavo išgelbėjimo, įstatymu Tavo gėriuosi.

175 Mano siela tegyvena ir tegiria Tave, Tavo sprendimai tepadeda man.

176 Klaidžioju kaip avis paklydus. Ieškok savo tarno, nes Tavo įsakymų aš neužmiršau.