1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.

1 Viešpatie, kiek daug yra mane varginančių, daug tų, kurie sukyla prieš mane.

2 Apie mane daugelis kalba: "Nėra jam pagalbos Dieve".

3 Bet Tu, Viešpatie, esi mano skydas ir mano šlovė. Tu pakeli mano galvą.

4 Aš Viešpaties garsiai šaukiausi, ir Jis išgirdo nuo savo šventojo kalno.

5 Aš atsiguliau ir užmigau, ir vėl pabudau, nes Viešpats mane palaikė.

6 Nebijosiu dešimčių tūkstančių žmonių, kurie sustoja aplinkui mane.

7 Viešpatie, kelkis, gelbėk mane, mano Dieve! Tu smogei mano priešams į žiauną, sutrupinai bedieviams dantis.

8 Viešpatyje yra išgelbėjimas! Palaimink savąją tautą!