1 För sångmästaren; en sång av David,

2 när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

3 Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

4 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

5 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

6 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

7 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

8 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

9 »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»

10 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

11 Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.

1 Ko giries nedorybe, galiūne? Dievo gerumas pasilieka nuolat.

2 Tavo liežuvis planuoja pražūtį kaip aštrus peilis, tu klastadary!

3 Tu mėgsti pikta labiau kaip gera, tau mieliau meluoti negu teisybę kalbėti.

4 Tu mėgsti pražūtingas kalbas, klastingas liežuvi!

5 Todėl sunaikins tave Dievas amžiams; parblokš ir išmes iš palapinės, su šaknimis išraus iš gyvųjų žemės.

6 Teisieji tai matys ir bijosis, jie juoksis iš jo:

7 "Štai žmogus, kuris Dievo nepadarė savo stiprybe, bet, pasitikėdamas turtais, įsidrąsino daryti nedorybes".

8 Aš esu kaip žaliuojąs alyvmedis Dievo namuose, pasitikiu Dievo gailestingumu per amžių amžius.

9 Tave girsiu per amžius, nes Tu tai padarei; skelbsiu Tavo brangų vardą šventiesiems.