1 En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom till bröder,
2 till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, i all renhet.
3 Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor.
4 Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.
5 En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.
6 Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän hon lever. --
7 Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita dem.
8 Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.
9 Såsom »församlingsänka» må ingen annan uppföras än den som är minst sextio år gammal, och som har varit allenast en mans hustru,
10 en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat goda gärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagit heligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sig om allt gott verk.
11 Unga änkor skall du däremot icke antaga. Ty när de hava njutit nog av Kristus, vilja de åter gifta sig;
12 och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin första tro.
13 Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.
14 Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå var och en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning att smäda.
15 Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan.
16 Om någon troende, vare sig man eller kvinna, har änkor att sörja för, då må han understödja dem utan att församlingen betungas, för att denna så må kunna understödja rätta, värnlösa änkor.
17 Sådana äldste som äro goda församlingsföreståndare må aktas dubbel heder värda, först och främst de som arbeta med predikande och undervisning.
18 Skriften säger ju: »Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar», så ock: »Arbetaren är värd sin lön.» --
19 Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke styrkes av två eller tre vittnen.
20 Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan.
21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattad mening och utan att i något stycke förfara partiskt.
22 Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig i en annans synder. Bevara dig själv ren.
23 Drick nu icke längre allenast vatten, utan bruka något litet vin för din mages skull, eftersom du så ofta lider av svaghet.
24 Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg fram till dom; andras åter komma först efteråt fram.
25 Sammalunda pläga ock goda gärningar ligga i öppen dag; och när så icke är, kunna de ändå icke bliva fördolda.
1 Ne reprends pas rudement l'homme âgé, mais exhorte-le comme un père; les jeunes gens comme des frères;
2 Les femmes âgées, comme des mères; les jeunes, comme des sœurs, en toute pureté.
3 Honore les veuves qui sont vraiment veuves.
4 Mais si quelque veuve a des enfants, ou des enfants de ses enfants, qu'ils apprennent premièrement à montrer leur piété envers leur propre maison, et à rendre la pareille à ceux dont ils sont descendus : car cela est bon et agréable devant Dieu.
5 Or celle qui est vraiment veuve, et qui est laissée seule, espère en Dieu, et persévère en prières et en oraisons nuit et jour.
6 Mais celle qui vit dans les délices, est morte en vivant.
7 Avertis-les donc de ces choses, afin qu'elles soient irrépréhensibles.
8 Que si quelqu'un n'a pas soin des siens, et principalement de ceux de sa famille, il a renié la foi, et il est pire qu'un infidèle.
9 Que la veuve soit enregistrée n'ayant pas moins de soixante ans, et n'ayant eu qu'un seul mari;
10 Ayant le témoignage d'avoir fait de bonnes œuvres, [comme] d'avoir nourri ses propres enfants, d'avoir logé les étrangers, d'avoir lavé les pieds des Saints, d'avoir secouru les affligés, et de s'être [ainsi] constamment appliquée à toutes sortes de bonnes œuvres.
11 Mais refuse les veuves qui sont plus jeunes; car quand elles sont devenues lascives contre Christ, elles se veulent marier.
12 Ayant leur condamnation, en ce qu'elles ont faussé leur première foi.
13 Et avec cela aussi étant oisives, elles apprennent à aller de maison en maison; et sont non-seulement oisives, mais aussi causeuses, et curieuses, discourant de choses malséantes.
14 Je veux donc que les jeunes [veuves] se marient, qu'elles aient des enfants, qu'elles gouvernent leur ménage, et qu'elles ne donnent aucune occasion à l'adversaire de médire.
15 Car quelques-unes se sont déjà détournées après satan.
16 Que si quelque homme ou quelque femme fidèle a des veuves, qu'ils les assistent, mais que l'Eglise n'en soit point chargée, afin qu'il y ait assez pour celles qui sont vraiment veuves.
17 Que les Anciens qui président dûment, soient réputés dignes d'un double honneur; principalement ceux qui travaillent à la prédication, et à l'instruction.
18 Car l’Ecriture dit : tu n'emmuselleras point le bœuf qui foule le grain; et l'ouvrier est digne de son salaire.
19 Ne reçois point d'accusation contre l'Ancien, que sur la [déposition] de deux ou de trois témoins.
20 Reprends publiquement ceux qui pèchent, afin que les autres aussi en aient de la crainte.
21 Je te conjure devant Dieu, et devant le Seigneur Jésus-Christ, et devant les Anges élus, de garder ces choses sans préférer l'un à l'autre, ne faisant rien en penchant d'un côté.
22 N'impose les mains à personne avec précipitation; et ne participe point aux péchés d'autrui; garde-toi pur toi-même.
23 Ne bois plus uniquement de l'eau, mais use d'un peu de vin à cause de ton estomac, et des maladies que tu as souvent.
24 Les péchés de quelques-uns se manifestent auparavant, et précèdent pour [leur] condamnation; mais en d'autres ils suivent après.
25 Les bonnes œuvres aussi se manifestent auparavant, et celles qui sont autrement ne peuvent point être cachées.