1 Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon, vår älskade broder och medarbetare,

2 och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den församling som kommer tillhopa i ditt hus.

3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

4 Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,

5 ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.

6 Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus.

7 Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.

8 Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra,

9 beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull -- jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge;

10 ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,

11 som förut var ingalunda var dig till »till gagn», men som nu är både dig och mig till stort gagn.

12 Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.

13 Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag utstår för evangelii skull.

14 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.

15 När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid,

16 nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!

17 Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv.

18 Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning.

19 Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betala det.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.» Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen -- dig själv.

20 Ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.

21 Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu mer än jag begär.

22 Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt eder.

23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig;

24 så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.

25 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande. <b>nyttig, gagnelig</b>; på denna namnets betydelse hänsyftas också i v. 20.

1 Paul, prisonnier de Jésus-Christ, et le frère Timothée, à Philémon notre bien-aimé, et Compagnon d'œuvre;

2 Et à Apphie notre bien-aimée, et à Archippe notre Compagnon d'armes, et à l'Eglise qui est en ta maison.

3 Que la grâce et la paix vous soient données de la part de Dieu notre Père, et de la part du Seigneur Jésus-Christ.

4 Je rends grâces à mon Dieu, faisant toujours mention de toi dans mes prières;

5 Apprenant la foi que tu as au Seigneur Jésus, et ta charité envers tous les Saints.

6 Afin que la communication de ta foi montre son efficace, en se faisant connaître par tout le bien qui est en vous par Jésus-Christ.

7 Car, mon frère, nous avons une grande joie et une grande consolation de ta charité, en ce que tu as réjoui les entrailles des Saints.

8 C'est pourquoi bien que j'aie une grande liberté en Christ de te commander ce qui est de ton devoir,

9 Cependant je te prie plutôt par la charité, bien que je suis ce que je suis, savoir Paul, Ancien, et même maintenant prisonnier de Jésus-Christ;

10 Je te prie [donc] pour mon fils Onésime, que j'ai engendré dans mes liens;

11 Qui t'a été autrefois inutile, mais qui maintenant est bien utile et à toi et à moi, et lequel je te renvoie.

12 Reçois-le donc, comme mes propres entrailles.

13 Je voulais le retenir auprès de moi, afin qu'il me servît à ta place, dans les liens de l'Evangile.

14 Mais je n'ai rien voulu faire sans ton avis, afin que ce ne fût point comme par contrainte, mais volontairement, que tu me laissasses un bien qui est à toi.

15 Car peut-être n'a-t-il été séparé de toi pour un temps, qu'afin que tu le recouvrasses pour toujours.

16 Non plus comme un esclave, mais comme étant au-dessus d'un esclave, [savoir], comme un frère bien-aimé, principalement de moi; et combien plus de toi, soit selon la chair, soit selon le Seigneur?

17 Si donc tu me tiens pour ton compagnon, reçois-le comme moi-même.

18 Que s'il t'a fait quelque tort, ou s'il te doit quelque chose, mets-le-moi en compte.

19 Moi Paul j'ai écrit ceci de ma propre main, je te le payerai; pour ne pas te dire que tu te dois toi-même à moi.

20 Oui, mon frère, que je reçoive ce plaisir de toi en [notre] Seigneur; réjouis mes entrailles en [notre] Seigneur.

21 Je t'ai écrit m'assurant de ton obéissance, et sachant que tu feras même plus que je ne te dis.

22 Mais aussi en même temps prépare-moi un logement; car j'espère que je vous serai donné par vos prières.

23 Epaphras, qui est prisonnier avec moi en Jésus-Christ, te salue;

24 Marc [aussi], et Aristarque, et Démas, et Luc, mes compagnons d'œuvre.

25 Que la grâce de notre Seigneur Jésus-Christ soit avec votre esprit, Amen!