1 Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något,

2 gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade,

3 fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära. Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv.

4 Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.

5 Varen så till sinnes som Kristus Jesus var,

6 han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte,

7 utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa

8 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.

9 Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn

10 för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden,

11 och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre.

12 Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.

13 Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.

14 Gören allt utan att knorra och tveka,

15 så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen,

16 i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat.

17 Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.

18 Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.

19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder.

20 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder.

21 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till.

22 Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.

23 Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se huru det går med min sak.

24 Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få komma.

25 Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva.

26 Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I haven hört honom vara sjuk.

27 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på bedrövelse.

28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv därigenom skall få lättnad i min bedrövelse.

29 Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen sådana män i ära.

30 Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst som jag måste sakna från eder personligen. haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.

1 Si donc il y a quelque consolation en Christ, s’il y a quelque soulagement dans la charité, s'il y a quelque communion d'esprit, s'il y a quelques cordiales affections et quelques compassions,

2 Rendez ma joie parfaite, étant d'un même sentiment, ayant un même amour, n'étant qu'une même âme, et consentant [tous] à une même chose.

3 Que rien ne se fasse par un esprit de dispute, ou par vaine gloire; mais que par humilité de cœur l’un estime l'autre plus excellent que soi-même.

4 Ne regardez point chacun, à votre intérêt particulier, mais [que chacun ait égard] aussi à ce qui concerne les autres.

5 Qu'il y ait donc en vous un même sentiment qui a été en Jésus-Christ.

6 Lequel étant en forme de Dieu, n'a point regardé comme une usurpation d'être égal à Dieu.

7 Cependant il s'est anéanti lui-même, ayant pris la forme de serviteur, fait à la ressemblance des hommes;

8 Et étant trouvé en figure comme un homme, il s'est abaissé lui-même, et a été obéissant jusques à la mort, à la mort même de la croix.

9 C'est pourquoi aussi Dieu l'a souverainement élevé, et lui a donné un Nom, qui est au-dessus de tout Nom;

10 Afin qu'au Nom de Jésus tout genou se ploie, tant de ceux qui sont aux cieux, que de ceux qui sont en la terre, et au-dessous de la terre,

11 Et que toute Langue confesse que Jésus-Christ est le Seigneur, à la gloire de Dieu le Père.

12 C'est pourquoi, mes bien-aimés, ainsi que vous avez toujours obéi, non seulement comme en ma présence, mais beaucoup plus maintenant en mon absence, employez-vous à votre propre salut avec crainte et tremblement.

13 Car c'est Dieu qui produit en vous avec efficace le vouloir, et l'exécution, selon son bon plaisir.

14 Faites toutes choses sans murmures, et sans disputes;

15 afin que vous soyez sans reproche, et purs, des enfants de Dieu, irrépréhensibles au milieu de la génération corrompue et perverse, parmi lesquels vous reluisez comme des flambeaux au monde, qui portent au devant d'eux la parole de la vie.

16 Pour me glorifier en la journée de Christ de n'avoir point couru en vain, ni travaillé en vain.

17 Que si même je sers d'aspersion sur le sacrifice et le service de votre foi, j'en suis joyeux; et je m'en réjouis avec vous tous.

18 Vous aussi pareillement soyez-en joyeux, et réjouissez-vous-en avec moi.

19 Or j'espère [avec la grâce] du Seigneur Jésus de vous envoyer bientôt Timothée, afin que j'aie aussi plus de courage quand j'aurai connu votre état.

20 Car je n'ai personne d'un pareil courage, et qui soit vraiment soigneux de ce qui vous concerne.

21 Parce que tous cherchent leur intérêt particulier, et non les intérêts de Jésus-Christ.

22 Mais vous savez l'épreuve [que j'ai faite] de lui, puisqu'il a servi avec moi en l'Evangile, comme l'enfant sert son père.

23 J'espère donc de l'envoyer dès que j'aurai pourvu à mes affaires.

24 Et je m'assure en [notre] Seigneur que moi-même aussi je vous irai voir bientôt.

25 Mais j'ai cru nécessaire de vous envoyer Epaphrodite mon frère, mon compagnon d'œuvre et mon compagnon d'armes, qui aussi m'a été envoyé de votre part pour me fournir ce dont j'ai eu besoin.

26 Car aussi il désirait ardemment de vous voir tous, et il était fort affligé de ce que vous aviez appris qu'il avait été malade.

27 En effet il a été malade, et fort proche de la mort; mais Dieu a eu pitié de lui, et non seulement de lui, mais aussi de moi, afin que je n'eusse pas tristesse sur tristesse.

28 Je l'ai donc envoyé à cause de cela avec plus de soin, afin qu'en le revoyant vous ayez de la joie, et que j'aie moins de tristesse.

29 Recevez-le donc en [notre] Seigneur, avec toute [sorte de] joie; et ayez de l'estime pour ceux qui sont tels que lui.

30 Car il a été proche de la mort pour l'œuvre de Christ, n'ayant eu aucun égard à sa propre vie, afin de suppléer au défaut de votre service envers moi.