1 Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.

2 På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd.

3 Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt.

4 Genom tron frambar Abel åt Gud ett bättre offer än Kain, och genom den fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, i det Gud själv gav vittnesbörd om hans offergåvor; och genom tron talar han ännu, fastän han är död.

5 Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och »man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort». Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud;

6 men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom.

7 Genom tron var det som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till.

8 Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste vart han skulle komma.

9 Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte.

10 Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars byggmästare och skapare är Gud.

11 Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som hade givit löftet.

12 Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som död, avkomlingar »så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand, som man icke kan räkna».

13 I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara »gäster och främlingar» på jorden.

14 De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett fädernesland.

15 Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit.

16 Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad.

17 Genom tron var det som Abraham frambar Isak såsom offer, när han blev satt på prov; ja, sin ende son frambar han såsom offer, han som hade mottagit löftena,

18 han till vilken det hade blivit sagt: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»

19 Ty han tänkte på att Gud var mäktig att till och med uppväcka från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat.

20 Genom tron gav jämväl Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider.

21 Genom tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad, lutad mot ändan av sin stav.

22 Genom tron talade Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.

23 Genom tron blev Moses vid sin födelse dold av sina föräldrar och hölls av dem gömd i tre månader, eftersom de sågo att »det var ett vackert barn»; och de läto icke förskräcka sig av konungens påbud.

24 Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson.

25 Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning;

26 han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.

27 Genom tron övergav han Egypten, utan att låta förskräcka sig av konungens vrede; ty därigenom att han likasom såg den Osynlige kunde han härda ut.

28 Genom tron har han ock förordnat om påsken och blodbestrykningen, på det att »Fördärvaren», som förgjorde allt förstfött, icke skulle komma vid dem.

29 Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de.

30 Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått runt omkring dem.

31 Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner.

32 Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna,

33 om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,

34 dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten.

35 Kvinnor funnos som fingo igen sina döda genom deras uppståndelse. Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre uppståndelse.

36 Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse;

37 de blevo stenade, marterade, söndersågade, dödade med svärd. De gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar, nödställda, misshandlade, plågade,

38 dessa människor som världen icke var värdig att hysa; de irrade omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och jordkulor.

39 Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke vad utlovat var;

40 ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.

1 Or la foi rend présentes les choses qu'on espère, et elle est une démonstration de celles qu'on ne voit point.

2 Car c'est par elle que les anciens ont obtenu [un bon] témoignage.

3 Par la foi nous savons que les siècles ont été rangés par la parole de Dieu, de sorte que les choses qui se voient, n'ont point été faites de choses qui apparussent.

4 Par la foi Abel offrit à Dieu un plus excellent sacrifice que Caïn, [et] par elle il obtint le témoignage d'être juste, à cause que Dieu rendait témoignage de ses dons; et lui étant mort parle encore par elle.

5 Par la foi Enoch fut enlevé pour ne point passer par la mort; et il ne fut point trouvé, parce que Dieu l'avait enlevé; car avant qu'il fût enlevé il a obtenu le témoignage d'avoir été agréable à Dieu.

6 Or il est impossible de lui être agréable sans la foi; car il faut que celui qui vient à Dieu, croie que Dieu est, et qu'il est le rémunérateur de ceux qui le cherchent.

7 Par la foi Noé ayant été divinement averti des choses qui ne se voyaient point encore, craignit, et bâtit l'Arche pour la conservation de sa famille, et par [cette Arche] il condamna le monde, et fut fait héritier de la justice qui est selon la foi.

8 Par la foi Abraham étant appelé, obéit, pour aller en la terre, qu'il devait recevoir en héritage, et il partit sans savoir où il allait.

9 Par la foi il demeura comme étranger en la terre, qui lui avait été promise, comme si elle ne lui eût point appartenu, demeurant sous des tentes avec Isaac et Jacob, qui étaient héritiers avec lui de la même promesse.

10 Car il attendait la cité qui a des fondements, et de laquelle Dieu [est] l'architecte, et le fondateur.

11 Par la foi aussi Sara reçut la vertu de concevoir un enfant, et elle enfanta hors d'âge, parce qu'elle fut persuadée que celui qui [le lui] avait promis, était fidèle.

12 C'est pourquoi d'un seul, et qui même [était] amorti, sont nés [des gens] qui égalent en nombre les étoiles du ciel, et le sable qui est sur le rivage de la mer, lequel ne se peut nombrer.

13 Tous ceux-ci sont morts en la foi, sans avoir reçu [les choses dont ils avaient eu] les promesses, mais ils les ont vues de loin, crues, et saluées, et ils ont fait profession qu'ils étaient étrangers et voyageurs sur la terre.

14 Car ceux qui tiennent ces discours montrent clairement qu'ils cherchent encore [leur] pays.

15 Et certes, s'ils eussent rappelé dans leur souvenir celui dont ils étaient sortis, ils avaient du temps pour y retourner.

16 Mais ils en désiraient un meilleur, c'est-à-dire, le céleste; c'est pourquoi Dieu ne prend point à honte d'être appelé leur Dieu, parce qu'il leur avait préparé une Cité.

17 Par la foi, Abraham étant éprouvé, offrit Isaac; celui, [dis-je], qui avait reçu les promesses, offrit même son fils unique.

18 A l'égard duquel il lui avait été dit : les descendants d'Isaac seront ta véritable postérité.

19 Ayant estimé que Dieu le pouvait même ressusciter d'entre les morts; c'est pourquoi aussi il le recouvra par une espèce [de résurrection].

20 Par la foi Isaac donna à Jacob et à Esaü une bénédiction qui regardait l'avenir.

21 Par la foi Jacob en mourant bénit chacun des fils de Joseph, et se prosterna [devant Dieu] étant appuyé sur le bout de son bâton.

22 Par la foi Joseph en mourant fit mention de la sortie des enfants d'Israël, et donna un ordre touchant ses os.

23 Par la foi Moïse étant né fut caché trois mois par ses père et mère, parce que c'était un très bel enfant, et ils ne craignirent point l'Edit du Roi.

24 Par la foi Moïse étant déjà grand, refusa d'être nommé fils de la fille de Pharaon.

25 Choisissant plutôt d'être affligé avec le peuple de Dieu, que de jouir pour un peu de temps [des délices] du péché.

26 [Et] ayant estimé que l'opprobre de Christ était un plus grand trésor que les richesses de l'Egypte ; parce qu'il avait égard à la rémunération.

27 Par la foi il quitta l'Egypte, n'ayant point craint la fureur du Roi; car il demeura ferme, comme voyant celui qui est invisible.

28 Par la foi il fit la Pâque et l'aspersion du sang, afin que celui qui tuait les premiers-nés, ne touchât point à ceux [des Israélites].

29 Par la foi ils traversèrent la mer Rouge, comme par un lieu sec; ce que les Egyptiens ayant voulu éprouver, ils furent engloutis [dans les eaux].

30 Par la foi les murs de Jéricho tombèrent, après qu'on en eut fait le tour durant sept jours.

31 Par la foi Rahab l'hospitalière ne périt point avec les incrédules; ayant reçu les espions [et les ayant renvoyés] en paix.

32 Et que dirai-je davantage? car le temps me manquera, si je veux parler de Gédéon, de Barac, de Samson, de Jephté, de David, de Samuel, et des Prophètes,

33 Qui par la foi ont combattu les Royaumes, ont exercé la justice, ont obtenu [l'effet] des promesses, ont fermé les gueules des lions,

34 Ont éteint la force du feu, sont échappés du tranchant des épées; de malades sont devenus vigoureux; se sont montrés forts dans la bataille, [et] ont tourné en fuite les armées des étrangers.

35 Les femmes ont recouvré leurs morts par le moyen de la résurrection; d'autres ont été étendus dans le tourment, ne tenant point compte d'être délivrés, afin d'obtenir la meilleure résurrection.

36 Et d'autres ont été éprouvés par des moqueries et par des coups, par des liens, et par la prison.

37 Ils ont été lapidés, ils ont été sciés, ils ont souffert de rudes épreuves, ils ont été mis à mort par le tranchant de l'épée, ils ont été errants çà et là, vêtus de peaux de brebis et de chèvres, réduits à la misère, affligés, tourmentés;

38 Desquels le monde n'était pas digne; errant dans les déserts, et dans les montagnes, dans les cavernes, et dans les trous de la terre.

39 Et quoiqu'ils aient tous été recommandables par leur foi, ils n'ont pourtant point reçu [l'effet de] la promesse;

40 Dieu ayant pourvu quelque chose de meilleur pour nous; en sorte qu'ils ne sont point parvenus à la perfection sans nous.