1 Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare.
2 Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären.
3 Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.
4 Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar.
5 Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet.
6 Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.
7 Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
8 Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.
9 Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
10 Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
11 Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.
12 Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.
13 Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.
14 Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster:
15 »Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.»
16 Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
17 Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
18 Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar bäva.
19 Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;
20 jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.
21 På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden.
22 Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når dem hemsökelsen.
23 Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.
1 Voici, l'Eternel s'en va rendre le pays vide, et l'épuiser; et il en renversera le dessus, et dispersera ses habitants.
2 Et tel sera le Sacrificateur que le peuple; tel le maître que son serviteur; telle la dame que sa servante; tel le vendeur que l'acheteur; tel celui qui prête que celui qui emprunte; tel le créancier, que le débiteur.
3 Le pays sera entièrement vidé, et entièrement pillé; car l'Eternel a prononcé cet arrêt.
4 La terre mène deuil, elle est déchue; le pays habité est devenu languissant, il est déchu; les plus distingués du peuple de la terre sont languissants.
5 Le pays a été profané par ses habitants, qui marchent sur lui; parce qu'ils ont transgressé les lois, ils ont changé les ordonnances, et ont enfreint l'alliance éternelle.
6 C'est pourquoi l'exécration du serment a dévoré le pays, et ses habitants ont été mis en désolation; à cause de cela les habitants du pays sont brûlés, et peu de gens sont demeurés de reste.
7 Le vin excellent a mené deuil, la vigne languit, tous ceux qui avaient le cœur joyeux soupirent.
8 La joie des tambours a cessé; le bruit de ceux qui s'égayent est fini; la joie de la harpe a cessé.
9 On ne boira plus de vin avec des chansons; la cervoise sera amère à ceux qui la boivent.
10 La ville défigurée a été ruinée, toute maison est fermée, tellement que personne n'y entre.
11 La clameur est dans les places à cause que le vin [a manqué], toute la joie est tournée en obscurité, l'allégresse du pays s'en est allée.
12 La désolation est demeurée dans la ville, et la porte est frappée d'une ruine éclatante.
13 Car il arrivera au milieu de la terre, et parmi les peuples, comme quand on secoue l'olivier, et [comme] quand on grappille après avoir achevé de vendanger.
14 Ceux-ci élèveront leur voix, ils se réjouiront avec chant de triomphe, et s'égayeront de devers la mer, à cause de la majesté de l'Eternel.
15 C'est pourquoi glorifiez l'Eternel dans les vallées, le Nom de l'Eternel, le Dieu d'Israël, dans les Iles de la mer.
16 Nous avions entendu du bout de la terre des cantiques [qui portaient] que le Juste était plein de noblesse; mais j'ai dit : Maigreur sur moi! maigreur sur moi! Malheur à moi! les perfides ont agi perfidement; et ils ont imité la mauvaise foi des perfides.
17 La frayeur, la fosse, et le piège sont sur toi, habitant du pays.
18 Et il arrivera que celui qui s'enfuira à cause du bruit de la frayeur, tombera dans la fosse; et celui qui sera remonté hors de la fosse, sera attrapé au filet; car les bondes d'en haut sont ouvertes, et les fondements de la terre tremblent.
19 La terre s'est entièrement brisée, la terre s'est entièrement écrasée, la terre s'est entièrement remuée de sa place.
20 La terre chancellera entièrement comme un homme ivre, et sera transportée comme une loge, et son forfait s'appesantira sur elle, tellement qu'elle tombera, et ne se relèvera plus.
21 Et il arrivera en ce jour-là, que l'Eternel visitera dans un lieu élevé l'armée superbe, et les Rois de la terre, sur la terre.
22 Et ils seront assemblés en troupe comme des prisonniers dans une fosse; et ils seront enfermés dans une prison, et après plusieurs jours ils seront visités.
23 La lune rougira, et le soleil sera honteux , quand l'Eternel des armées régnera en la montagne de Sion, et à Jérusalem; et ce ne sera que gloire en la présence de ses Anciens.