1 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.

2 Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

3 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.

4 Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.

5 Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.

6 Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

7 Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

8 Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.

9 I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.

10 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.

11 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.

12 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,

13 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.

14 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --

15 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;

16 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

17 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.

18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

19 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.

20 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.

1 Voici, un Roi régnera en justice, et les Princes présideront avec équité.

2 Et ce personnage sera comme le lieu auquel on se retire à couvert du vent, et comme un asile contre la tempête; comme [sont] les ruisseaux d'eaux dans un pays sec, et l'ombre d'un gros rocher en une terre altérée.

3 Alors les yeux de ceux qui voient, ne seront point retenus; et les oreilles de ceux qui entendent, seront attentives.

4 Et le cœur des étourdis entendra la science; et la langue des bègues parlera aisément, et nettement.

5 Le chiche ne sera plus appelé libéral, et l'avare ne sera plus nommé magnifique.

6 Car le chiche ne prononce que chicheté, et son cœur ne machine qu'iniquité, pour exécuter son déguisement, et pour proférer des choses fausses contre l'Eternel; pour rendre vide l'âme de l'affamé, et faire tarir la boisson à celui qui a soif.

7 Les instruments de l'avare sont pernicieux; il prend des conseils pleins de machinations, pour attraper par des paroles de mensonge les affligés, même quand le pauvre parle droitement.

8 Mais le libéral prend des conseils de libéralité, et se lève pour user de libéralité.

9 Femmes qui êtes à votre aise, levez-vous, écoutez ma voix; filles qui vous tenez assurées, prêtez l'oreille à ma parole.

10 Dans un an et quelques jours au delà, vous qui vous tenez assurées, serez troublées; car la vendange a manqué; la récolte ne viendra plus.

11 Vous qui êtes à votre aise, tremblez; vous qui vous tenez assurées, soyez troublées; dépouillez-vous, quittez vos habits, et vous ceignez [de sacs] sur les reins.

12 On se frappe la poitrine, à cause de la vigne abondante en fruit.

13 Les épines et les ronces monteront sur la terre de mon peuple; même sur toutes les maisons où il y a de la joie, et sur la ville qui s'égaye.

14 Car le palais s'en va être abandonné; la multitude de la cité s'en va être délaissée; les lieux inacceccibles du pays et les forteresses seront autant de cavernes à toujours; là se joueront les ânes sauvages, et les petits y paîtront.

15 Jusqu'à ce que l'Esprit soit versé d'en haut sur nous; et que le désert devienne un Carmel, et que Carmel soit réputé comme une forêt.

16 Le jugement habitera au désert, et la justice se tiendra en Carmel.

17 La paix sera l'effet de la justice, et le labourage de la justice sera le repos et la sûreté, jusques à toujours.

18 Et mon peuple habitera en un logis paisible, et dans des pavillons assurés, et dans un repos fort tranquille.

19 Mais la grêle tombera sur la forêt, et la ville sera entièrement abaissée.

20 O que vous êtes heureux, vous qui semez sur toutes les eaux, et qui y faites aller le pied du bœuf et de l'âne!