1 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom.

2 Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära.

3 Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör.

4 Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.»

5 Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom.

6 Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig.

7 Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.

8 Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.»

9 Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen.

10 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.

11 Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är han?»

12 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han förvillar folket.»

13 Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.

14 Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade.

15 Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?»

16 Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig.

17 Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv.

18 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. --

19 Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?»

20 Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?»

21 Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den.

22 Moses har givit eder omskärelsen -- icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna -- och så omskären I människor också på en sabbat.

23 Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och frisk?

24 Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»

25 Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de stå efter att döda?

26 Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias?

27 Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.»

28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen.

29 Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.»

30 Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen.

31 Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?»

32 Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom.

33 Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig.

34 I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.»

35 Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna?

36 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma'?»

37 På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke.

38 Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.»

39 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad.

40 Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är förvisso Profeten.»

41 Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer väl Messias från Galileen?

42 Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde?

43 Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket,

44 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.

45 När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom hit?»

46 Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den mannen talar.»

47 Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade?

48 Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna?

49 Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat.

50 Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom, och som själv var en av dem:

51 »Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?»

52 De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.» Evangelium enligt Johannes, 8 Kapitlet [Äktenskapsbryterskan inför Jesus.] Jesus vittnar om sig själv, att han är världens ljus; undervisar och bestraffar folket. Judarna vilja stena honom.

53 [Och de gingo hem, var och en till sitt.

1 Après ces choses Jésus demeurait en Galilée, car il ne voulait point demeurer en Judée, parce que les Juifs cherchaient à le faire mourir.

2 Or la Fête des Juifs, appelée des Tabernacles, était proche.

3 Et ses frères lui dirent : pars d'ici, et t'en va en Judée, afin que tes disciples aussi contemplent les œuvres que tu fais.

4 Car on ne fait rien en secret, lorsqu'on cherche de se porter franchement; si tu fais ces choses-ci, montre-toi toi-même au monde.

5 Car ses frères mêmes ne croyaient point en lui.

6 Et Jésus leur dit : mon temps n'est pas encore venu, mais votre temps est toujours prêt.

7 Le monde ne peut pas vous avoir en haine, mais il me hait : parce que je rends témoignage contre lui que ses œuvres sont mauvaises.

8 Montez vous autres à cette Fête; pour moi je ne monte point encore à cette Fête, parce que mon temps n'est pas encore accompli.

9 Et leur ayant dit ces choses, il demeura en Galilée.

10 Mais comme ses frères furent montés, alors il monta aussi à la Fête, non point publiquement, mais comme en secret.

11 Or les Juifs le cherchaient à la Fête, et ils disaient : où est-il?

12 Et il y avait un grand murmure sur son sujet parmi les troupes. Les uns disaient : il est homme de bien; et les autres disaient : non, mais il séduit le peuple.

13 Toutefois personne ne parlait franchement de lui, à cause de la crainte [qu'on avait] des Juifs.

14 Et comme la Fête était déjà à demi passée, Jésus monta au Temple, et il y enseignait.

15 Et les Juifs s'en étonnaient, disant : comment celui-ci sait-il les Ecritures, vu qu'il ne les a point apprises?

16 Jésus leur répondit, et dit : ma doctrine n'est pas mienne, mais elle est de celui qui m'a envoyé.

17 Si quelqu'un veut faire sa volonté, il connaîtra de la doctrine, savoir si elle est de Dieu, ou si je parle de moi-même.

18 Celui qui parle de soi-même, cherche sa propre gloire; mais celui qui cherche la gloire de celui qui l'a envoyé, est véritable, et il n'y a point d'injustice en lui.

19 Moïse ne vous a-t-il pas donné la Loi? et cependant nul de vous n'observe la Loi? pourquoi cherchez-vous à me faire mourir?

20 Les troupes répondirent : tu as un démon; qui est-ce qui cherche à te faire mourir?

21 Jésus répondit, et leur dit : j'ai fait une œuvre, et vous vous en êtes tous étonnés.

22 [Et vous], parce que Moïse vous a donné la Circoncision, laquelle n'est pourtant pas de Moïse, mais des pères, vous circoncisez bien un homme le jour du Sabbat.

23 Si [donc] l'homme reçoit la Circoncision le jour du Sabbat, afin que la Loi de Moïse ne soit point violée, êtes-vous fâchés contre moi de ce que j'ai guéri un homme tout entier le jour du Sabbat?

24 Ne jugez point sur les apparences, mais jugez suivant l'équité.

25 Alors quelques-uns de ceux de Jérusalem disaient : n'est-ce pas celui qu'ils cherchent à faire mourir?

26 Et cependant voici, il parle librement, et ils ne lui disent rien; les Gouverneurs auraient-ils connu certainement que celui-ci est véritablement le Christ?

27 Or nous savons bien d'où est celui-ci, mais quand le Christ viendra, personne ne saura d'où il est.

28 Jésus donc criait dans le Temple enseignant, et disant : et vous me connaissez, et vous savez d'où je suis; et je ne suis point venu de moi-même, mais celui qui m'a envoyé, est véritable, et vous ne le connaissez point.

29 Mais moi, je le connais : car je suis [issu] de lui, et c'est lui qui m'a envoyé.

30 Alors ils cherchaient à le prendre, mais personne ne mit les mains sur lui, parce que son heure n'était pas encore venue.

31 Et plusieurs d'entre les troupes crurent en lui, et ils disaient : quand le Christ sera venu, fera-t-il plus de miracles que celui-ci n'a fait

32 Les Pharisiens entendirent la troupe murmurant ces choses de lui; et les Pharisiens, avec les principaux Sacrificateurs envoyèrent des huissiers pour le prendre.

33 Et Jésus leur dit : je suis encore pour un peu de temps avec vous, puis je m'en vais à celui qui m'a envoyé.

34 Vous me chercherez, mais vous ne [me] trouverez point; et là où je serai, vous n'y pouvez venir.

35 Les Juifs donc dirent entre eux : où doit-il aller que nous ne le trouverons point? doit-il aller vers ceux qui sont dispersés parmi les Grecs, et enseigner les Grecs?

36 Quel est ce discours qu'il a tenu : vous me chercherez, mais vous ne [me] trouverez point; et là où je serai, vous n'y pouvez venir?

37 Et en la dernière et grande journée de la Fête, Jésus se trouva là, criant, et disant : si quelqu'un a soif, qu'il vienne à moi, et qu'il boive.

38 Celui qui croit en moi, selon ce que dit l'Ecriture, des fleuves d'eau vive découleront de son ventre.

39 (Or il disait cela de l'Esprit que devaient recevoir ceux qui croyaient en lui; car le Saint-Esprit n'était pas encore [donné], parce que Jésus n'était pas encore glorifié.)

40 Plusieurs donc de la troupe ayant entendu ce discours, disaient : celui-ci est véritablement le Prophète.

41 Les autres disaient : celui-ci est le Christ. Et les autres disaient : mais le Christ viendra-t-il de Galilée?

42 L'Ecriture ne dit-elle pas que le Christ viendra de la semence de David, et de la bourgade de Bethléhem, où demeurait David?

43 Il y eut donc de la division entre le peuple à cause de lui.

44 Et quelques-uns d'entre eux le voulaient saisir, mais personne ne mit les mains sur lui.

45 Ainsi les huissiers s'en retournèrent vers les principaux Sacrificateurs et les Pharisiens, qui leur dirent : pourquoi ne l'avez-vous point amené?

46 Les huissiers répondirent : jamais homme ne parla comme cet homme.

47 Mais les Pharisiens leur répondirent : n'avez-vous point été séduits, vous aussi?

48 Aucun des Gouverneurs ou des Pharisiens a-t-il cru en lui?

49 Mais cette populace, qui ne sait ce que c'est que de la Loi, est plus qu'exécrable.

50 Nicodème (celui qui était venu vers Jésus de nuit, et qui était l'un d'entre eux) leur dit :

51 Notre Loi juge-t-elle un homme avant que de l'avoir entendu, et d'avoir connu ce qu'il a fait?

52 Ils répondirent, et lui dirent : n'es-tu pas aussi de Galilée? enquiers-toi, et sache qu'aucun Prophète n'a été suscité de Galilée.

53 Et chacun s'en alla en sa maison.