1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?

3 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

4 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

5 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,

6 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

7 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

8 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?

9 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.

10 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

11 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

12 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.

13 Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,

14 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

15 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.

16 Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

17 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

18 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

19 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.

1 Alors Tsophar Nahamathite prit la parole, et dit :

2 Ne répondra-t-on point à tant de discours, et [ne faudra-t-il] qu'être un grand parleur, pour être justifié?

3 Tes menteries feront-elles taire les gens? et quand tu te seras moqué, n'y aura-t-il personne qui te fasse honte?

4 Car tu as dit : Ma doctrine est pure, et je suis net devant tes yeux.

5 Mais certainement, il serait à souhaiter que Dieu parlât, et qu'il ouvrît ses lèvres [pour disputer] avec toi.

6 Car il te déclarerait les secrets de la sagesse, [savoir], qu'il devrait redoubler la conduite qu'il tient envers toi; sache donc que Dieu exige de toi beaucoup moins que ton iniquité [ne mérite].

7 Trouveras-tu [le fond en] Dieu en le sondant? Connaîtras-tu parfaitement le Tout-puissant?

8 Ce sont les hauteurs des cieux, qu'y feras-tu? C'est une chose plus profonde que les abîmes, qu'y connaîtras-tu?

9 Son étendue est plus longue que la terre, et plus large que la mer.

10 S'il remue, et qu'il resserre, ou qu'il rassemble, qui l'en détournera?

11 Car il connaît les hommes perfides, et ayant vu l'oppression, n'y prendra-t-il pas garde?

12 Mais l'homme vide de sens devient intelligent, quoique l'homme naisse comme un ânon sauvage.

13 Si tu disposes ton cœur, et que tu étendes tes mains vers lui;

14 Si tu éloignes de toi l'iniquité qui est en ta main, et si tu ne permets point que la méchanceté habite dans tes tentes;

15 Alors certainement tu pourras élever ton visage, [comme étant] sans tache; tu seras ferme, et tu ne craindras rien.

16 Tu oublieras [tes] travaux, et tu ne t'en souviendras pas plus que des eaux [qui] se sont écoulées.

17 Et le temps [de ta vie] se haussera plus qu'au midi; tu resplendiras, [et] seras comme le matin même.

18 Tu seras plein de confiance, parce qu'il y aura de l'espérance [pour toi]; tu creuseras, et tu reposeras sûrement.

19 Tu te coucheras, et il n'y aura personne qui t'épouvante, et plusieurs te feront la cour.

20 Mais les yeux des méchants seront consumés et il n'y aura point d'asile pour eux, et leur espérance sera de rendre l'âme.