1 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

1 Voici, mon œil a vu toutes ces choses, [et] mon oreille les a ouïes et entendues.

2 Comme vous les savez, je les sais aussi; je ne vous suis pas inférieur.

3 Mais je parlerai au Tout-puissant, et je prendrai plaisir à dire mes raisons au [Dieu] Fort.

4 Et certes vous inventez des mensonges; vous êtes tous des médecins inutiles.

5 Plût à Dieu que vous demeurassiez entièrement dans le silence; et cela vous serait réputé à sagesse.

6 Ecoutez donc maintenant mon raisonnement, et soyez attentifs à la défense de mes lèvres :

7 Allégueriez-vous des choses injustes, en faveur du [Dieu] Fort, et diriez-vous quelque fausseté pour lui?

8 Ferez-vous acception de sa personne, si vous plaidez la cause du [Dieu] Fort?

9 Vous en prendra-t-il bien, s'il vous sonde? vous jouerez-vous de lui, comme on se joue d'un homme [mortel]?

10 Certainement il vous censurera, si même en secret vous faites acception de personnes.

11 Sa majesté ne vous épouvantera-t-elle point? et sa frayeur ne tombera-t-elle point sur vous?

12 Vos discours mémorables sont des sentences de cendre, et vos éminences sont des éminences de boue.

13 Taisez-vous devant moi, et que je parle; et qu'il m'arrive ce qui pourra.

14 Pourquoi porté-je ma chair entre mes dents, et tiens-je mon âme entre mes mains?

15 Voilà, qu'il me tue, je ne laisserai pas d'espérer [en lui]; et je défendrai ma conduite en sa présence.

16 Et qui plus est, il sera lui-même ma délivrance; mais l'hypocrite ne viendra point devant sa face.

17 Ecoutez attentivement mes discours, et prêtez l'oreille à ce que je vais vous déclarer.

18 Voilà, aussitôt que j'aurai déduit par ordre mon droit, je sais que je serai justifié.

19 Qui est-ce qui veut disputer contre moi? car maintenant si je me tais, je mourrai.

20 Seulement ne me fais point ces deux choses, [et] alors je ne me cacherai point devant ta face;

21 Retire ta main de dessus moi, et que ta frayeur ne me trouble point.

22 Puis appelle-moi, et je répondrai; ou bien je parlerai, et tu me répondras.

23 Combien ai-je d'iniquités et de péchés? Montre-moi mon crime et mon péché.

24 Pourquoi caches-tu ta face, et me tiens-tu pour ton ennemi?

25 Déploieras-tu tes forces contre une feuille que le vent emporte? poursuivras-tu du chaume tout sec?

26 Que tu donnes contre moi des arrêts d'amertume, et que tu me fasses porter la peine des péchés de ma jeunesse?

27 Et que tu mettes mes pieds aux ceps, et observes tous mes chemins? et que tu suives les traces de mes pieds?

28 Car celui [que tu poursuis de cette manière,] s'en va par pièces comme du bois vermoulu, et comme une robe que la teigne a rongée.