1 Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
13 De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
1 Mais Job répondit, et dit :
2 Ecoutez attentivement mon discours, et cela me tiendra lieu de consolations de votre part.
3 Supportez-moi, et je parlerai, et après que j'aurai parlé, moquez-vous.
4 Pour moi, mon discours s'adresse-t-il à un homme? si cela était, comment mon esprit ne défaudrait-il pas?
5 Regardez-moi, et soyez étonnés, et mettez la main sur la bouche.
6 Quand je pense à [mon état], j'en suis tout étonné, et un tremblement saisit ma chair.
7 Pourquoi les méchants vivent-ils, [et] vieillissent, et même pourquoi sont-ils les plus puissants?
8 Leur race se maintient en leur présence avec eux, et leurs rejetons s'élèvent devant leurs yeux.
9 Leurs maisons jouissent de la paix loin de la frayeur; la verge de Dieu n'est point sur eux.
10 Leur vache conçoit, et n'y manque point; leur jeune vache se décharge de son veau, et n'avorte point.
11 Ils font sortir devant eux leurs petits, comme un troupeau de brebis, et leurs enfants sautent.
12 Ils sautent au son du tambour et du violon, et se réjouissent au son des orgues.
13 Ils passent leurs jours dans les plaisirs, et en un moment ils descendent au sépulcre.
14 Cependant ils ont dit au [Dieu] Fort : Retire-toi de nous; car nous ne nous soucions point de la science de tes voies.
15 Qui est le Tout-puissant que nous le servions? et quel bien nous reviendra-t-il de l'avoir invoqué?
16 Voilà, leur bien n'est pas en leur puissance. Que le conseil des méchants soit loin de moi!
17 Aussi combien de fois arrive-t-il que la lampe des méchants est éteinte, et que l'orage vient sur eux! [Dieu] leur distribuera leurs portions en sa colère.
18 Ils seront comme la paille exposée au vent, et comme la balle qui est enlevée par le tourbillon.
19 Dieu réservera aux enfants du méchant la punition de ses violences, il la leur rendra, et il le saura.
20 Ses yeux verront sa ruine, et il boira [le calice de] la colère du Tout-puissant.
21 Et quel plaisir aura-t-il en sa maison, laquelle il laisse après soi, puisque le nombre de ses mois aura été retranché?
22 Enseignerait-on la science au [Dieu] Fort, à lui qui juge ceux qui sont élevés?
23 L'un meurt dans toute sa vigueur, tranquille et en repos;
24 Ses vaisseaux sont remplis de lait, et ses os sont abreuvés de moëlle.
25 Et l'autre meurt dans l'amertume de son âme, et n'ayant jamais fait bonne chère.
26 Et néanmoins ils sont couchés également dans la poudre, et les vers les couvrent.
27 Voilà, je connais vos pensées, et les jugements que vous formez contre moi.
28 Car vous dites : Où est la maison de cet homme si puissant, et où est la tente dans laquelle les méchants demeuraient?
29 Ne vous êtes-vous jamais informés des voyageurs, et n'avez-vous pas appris par les rapports qu'ils vous ont faits,
30 Que le méchant est réservé pour le jour de la ruine, pour le jour que les fureurs sont envoyées?
31 [Mais] qui le reprendra en face de sa conduite? et qui lui rendra le mal qu'il a fait?
32 Il sera néanmoins porté au sépulcre, et il demeurera dans le tombeau.
33 Les mottes des vallées lui sont agréables; et tout le monde s'en va à la file après lui, et des gens sans nombre marchent au-devant de lui.
34 Comment donc me donnez-vous des consolations vaines, puisqu'il y a toujours de la prévarication dans vos réponses?