1 Och Elihu tog till orda och sade:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
1 Elihu donc reprit la parole, et dit :
2 Vous sages écoutez mes discours, et vous qui avez de l'intelligence, prêtez-moi l'oreille.
3 Car l'oreille juge des discours, ainsi que le palais savoure ce que l'on mange.
4 Choisissons [de quoi nous devons disputer comme en] jugement, [puis] nous connaîtrons entre nous ce qui est bon.
5 Car Job a dit : Je suis juste, et cependant le [Dieu] Fort a mis mon droit à l'écart.
6 Mentirais-je à mon droit? ma flèche est mortelle, sans que j'aie commis de crime.
7 [Mais] où y a-t-il un homme comme Job qui avale la moquerie comme de l'eau?
8 Qui marche en la compagnie des ouvriers d'iniquité, et qui fréquente les méchants?
9 Car [Job] a dit, il ne sert de rien à l'homme de se plaire avec Dieu.
10 C'est pourquoi vous qui avez de l'intelligence écoutez-moi. A Dieu ne plaise qu'il y ait de la méchanceté dans le [Dieu] Fort, et de l'injustice dans le Tout-puissant!
11 Car il rendra à l'homme selon son œuvre, et il fera trouver à chacun selon sa voie.
12 Certainement, le [Dieu] Fort ne déclare point méchant [l'homme de bien], et le Tout-puissant ne renverse point le droit.
13 Qui est-ce qui lui a donné la terre en charge ? ou qui est-ce qui a placé la terre habitable toute entière?
14 Si [Dieu] prenait garde à lui de près, il retirerait à soi son esprit et son souffle.
15 Toute chair expirerait ensemble, et l'homme retournerait dans la poudre.
16 Si donc tu as de l'intelligence, écoute ceci, prête l'oreille à ce que tu entendras de moi.
17 Comment celui qui n'aimerait pas à faire justice, jugerait-il le monde? et condamneras-tu comme méchant celui qui est souverainement juste?
18 Dira-t-on à un Roi, qu'il est un scélérat? et aux Princes, qu'ils sont des méchants?
19 [Combien moins le dira-t-on à celui] qui n'a point d'égard à la personne des grands, et [qui] ne connaît point les riches pour les préférer aux pauvres, parce qu'ils sont tous l'ouvrage de ses mains.
20 Ils mourront en un moment, et à minuit tout un peuple sera rempli de frayeur et passera; et le fort sera emporté sans qu'aucune main le frappe.
21 Car ses yeux sont sur les voies de chacun, et il regarde tous leurs pas.
22 Il n'y a ni ténèbres ni ombre de mort, où se puissent cacher les ouvriers d'iniquité.
23 Mais il n'impute rien à l'homme contre la justice, lorsque l'homme vient à plaider avec le [Dieu] Fort.
24 Il brise, par des voies incompréhensibles, les hommes puissants, et il en établit d'autres en leur place.
25 Parce qu'il connaît leurs œuvres, il [les] renverse la nuit, et sont brisés.
26 Parce qu'ils sont méchants, il les froisse à la vue de tout le monde.
27 A cause qu'ils se sont ainsi détournés de lui, et qu'ils n'ont considéré aucune de ses voies;
28 En sorte qu'ils ont fait monter le cri du pauvre jusqu'à lui, et qu'il a entendu la clameur des affligés.
29 Que s'il donne du repos, qui est-ce qui causera du trouble? S'il cache sa face à quelqu'un, qui est-ce qui le regardera, soit qu'il s'agisse de toute une nation, ou qu'il ne s'agisse que d'un seul homme?
30 Afin que l'hypocrite ne règne point, de peur qu'il ne soit un filet pour le peuple.
31 Certes, tu devrais avoir dit au [Dieu] Fort : J'ai souffert; mais je ne pécherai plus;
32 Et toi, [Seigneur!] enseigne-moi ce qui est au delà de ce que je vois; et si j'ai mal fait, je ne continuerai plus.
33 [Mais Dieu] ne te le rendra-t-il pas, puisque tu as rejeté son châtiment, quand tu as fait le choix que tu as fait? Pour moi, je ne [saurais que dire à cela]; mais toi, si tu as quelque chose à répondre, parle.
34 Les gens de bon sens diront avec moi, et tout homme sage en conviendra,
35 Que Job n'a pas parlé avec connaissance, et que ses paroles non point été avec intelligence.
36 Ha! mon père, que Job soit éprouvé jusqu'à ce qu'il soit vaincu, puisqu'il a répondu comme les impies.
37 Car [autrement] il ajoutera péché sur péché, il battra des mains entre nous, et parlera de plus en plus contre le [Dieu] Fort.