1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

1 Crie maintenant; y aura-t-il quelqu'un qui te réponde? et vers qui d'entre les saints te tourneras-tu?

2 Certainement la colère tue le fou, et le dépit fait mourir le sot.

3 J'ai vu le fou qui s'enracinait, mais j'ai aussitôt maudit sa demeure.

4 Ses enfants, bien loin de trouver de la sûreté, sont écrasés aux portes, et personne ne les délivre.

5 Sa moisson est dévorée par l'affamé, qui même la ravit d'entre les épines; et le voleur engloutit leurs biens.

6 Or le tourment ne sort pas de la poussière, et le travail ne germe pas de la terre;

7 Quoique l'homme naisse pour être agité, comme les étincelles pour voler en haut.

8 Mais moi, j'aurais recours au [Dieu] Fort, et j'adresserais mes paroles à Dieu,

9 Qui fait des choses si grandes qu'on ne les peut sonder, [et] tant de choses merveilleuses, qu'il est impossible de les compter.

10 Qui répand la pluie sur la face de la terre, et qui envoie les eaux sur les campagnes.

11 Qui élève ceux qui sont bas, et qui fait que ceux qui sont en deuil sont en sûreté dans une haute retraite.

12 Il dissipe les pensées des hommes rusés, de sorte qu'ils ne viennent point à bout de leurs entreprises.

13 Il surprend les sages en leur ruse, et le conseil des méchants est renversé.

14 De jour ils rencontrent les ténèbres, et ils marchent à tâtons en plein midi, comme dans la nuit.

15 Mais il délivre le pauvre de [leur] épée, de leur bouche, et de la main de l'homme puissant.

16 Ainsi il arrive au pauvre ce qu'il a espéré, mais l'iniquité a la bouche fermée.

17 Voilà, ô que bienheureux est celui que Dieu châtie! ne rejette donc point le châtiment du Tout-puissant.

18 Car c'est lui qui fait la plaie, et qui la bande; il blesse, et ses mains guérissent.

19 Il te délivrera dans six afflictions, et à la septième le mal ne te touchera point.

20 En temps de famine il te garantira de la mort, et en temps de guerre [il te préservera] de l'épée.

21 Tu seras à couvert du fléau de la langue, et tu n'auras point peur du pillage quand il arrivera;

22 Tu riras durant le pillage et durant la famine, et tu n'auras point peur des bêtes sauvages.

23 Même tu feras accord avec les pierres des champs, tu seras en paix avec les bêtes sauvages.

24 Tu connaîtras que la prospérité sera dans ta tente; tu pourvoiras à ta demeure, et tu n'y seras point trompé.

25 Et tu verras croître ta postérité et tes descendants, comme l'herbe de la terre.

26 Tu entreras au sépulcre en vieillesse, comme un monceau de gerbes s'entasse en sa saison.

27 Voilà, nous avons examiné cela, et il est ainsi; écoute-le, et le sache pour ton bien.