28 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.

29 När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna

30 och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.

31 Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»

32 Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.

33 Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»

34 De svarade: »Herren behöver den.»

35 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.

36 Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.

37 Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;

38 och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»

39 Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»

40 Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»

28 Et ayant dit ces choses, il allait devant [eux], montant à Jérusalem.

29 Et il arriva comme il approchait de Bethphagé et de Béthanie, vers la montagne appelée des oliviers, qu'il envoya deux de ses Disciples,

30 En leur disant : allez à la bourgade qui est vis-à-vis de vous, et y étant entrés, vous trouverez un ânon attaché, sur lequel jamais homme n'est monté; détachez-le, et amenez-le-moi.

31 Que si quelqu'un vous demande pourquoi vous le détachez, vous lui direz ainsi : c'est parce que le Seigneur en a besoin.

32 Et ceux qui étaient envoyés s'en allèrent, et trouvèrent [l'ânon] comme il le leur avait dit.

33 Et comme ils détachaient l'ânon, les maîtres leur dirent : pourquoi détachez-vous cet ânon?

34 Ils répondirent : le Seigneur en a besoin.

35 Ils l'emmenèrent donc à Jésus, et ils jetèrent leurs vêtements sur l'ânon; puis ils mirent Jésus dessus.

36 En même temps qu'il marchait, ils étendaient leurs vêtements par le chemin.

37 Et lorsqu'il fut proche de la descente de la montagne des oliviers, toute la multitude des Disciples se réjouissant, se mit à louer Dieu à haute voix, pour tous les miracles qu'ils avaient vus;

38 Disant : béni soit le Roi qui vient au Nom du Seigneur; que la paix soit dans le ciel, et la gloire dans les lieux très-hauts.

39 Et quelques-uns d'entre les Pharisiens de la troupe lui dirent : Maître, reprends tes Disciples.

40 Et Jésus répondant, leur dit : je vous dis que si ceux-ci se taisent, les pierres mêmes crieront.