1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

1 Toute femme sage bâtit sa maison; mais la folle la ruine de ses mains.

2 Celui qui marche en sa droiture, révère l'Eternel; mais celui qui va de travers en ses voies, le méprise.

3 La verge d'orgueil est dans la bouche du fou; mais les lèvres des sages les garderont.

4 Où il n'y a point de bœuf, la grange est vide; et l'abondance du revenu provient de la force du bœuf.

5 Le témoin véritable ne mentira [jamais]; mais le faux témoin avance volontiers des mensonges.

6 Le moqueur cherche la sagesse, et ne la trouve point ; mais la science est aisée à trouver à l'homme intelligent.

7 Eloigne-toi de l'homme insensé, puisque tu ne lui as point connu de lèvres de science.

8 La sagesse de l'homme bien avisé est d'entendre sa voie; mais la folie des fous n'est que tromperie.

9 Les fous pallient le délit; mais il n'y a que plaisir entre les hommes droits.

10 Le cœur d'un chacun connaît l'amertume de son âme; et un autre n'est point mêlé dans sa joie.

11 La maison des méchants sera abolie; mais le tabernacle des hommes droits fleurira.

12 Il y a telle voie qui semble droite à l'homme, mais dont l'issue sont les voies de la mort.

13 Même en riant le cœur sera triste, et la joie finit par l'ennui.

14 Celui qui a un cœur hypocrite, sera rassasié de ses voies; mais l'homme de bien [le sera] de ce qui est en lui.

15 Le simple croit à toute parole; mais l'homme bien avisé considère ses pas.

16 Le sage craint, et se retire du mal; mais le fou se met en colère, et se tient assuré.

17 L'homme colère fait des folies; et l'homme rusé est haï.

18 Les niais hériteront la folie; mais les bien-avisés seront couronnés de science.

19 Les malins seront humiliés devant les bons, et les méchants, devant les portes du juste.

20 Le pauvre est haï, même de son ami; mais les amis du riche sont en grand nombre.

21 Celui qui méprise son prochain s'égare; mais celui qui a pitié des débonnaires, est bienheureux.

22 Ceux qui machinent du mal ne se fourvoient-ils pas? Mais la bonté et la vérité seront pour ceux qui procurent le bien.

23 En tout travail il y a quelque profit, mais le babil des lèvres ne tourne qu'à disette.

24 Les richesses des sages leur sont [comme] une couronne; mais la folie des fous n'est que folie.

25 Le témoin véritable délivre les âmes; mais celui qui prononce des mensonges, n'est que tromperie.

26 En la crainte de l'Eternel il y a une ferme assurance, et une retraite pour ses enfants.

27 La crainte de l'Eternel est une source de vie pour se détourner des filets de la mort.

28 La puissance d'un Roi consiste dans la multitude du peuple; mais quand le peuple diminue, c'est l'abaissement du Prince.

29 Celui qui est lent à la colère, est de grande intelligence; mais celui qui est prompt à se courroucer, excite la folie.

30 Le cœur doux est la vie de la chair; mais l'envie est la vermoulure des os.

31 Celui qui fait tort au pauvre, déshonore celui qui l'a fait; mais celui-là l'honore, qui a pitié du nécessiteux.

32 Le méchant sera poussé au loin par sa malice; mais le juste trouve retraite [même] en sa mort.

33 La sagesse repose au cœur de l'homme intelligent; et elle est même reconnue au milieu des fous.

34 La justice élève une nation; mais le péché est l'opprobre des peuples.

35 Le Roi prend plaisir au serviteur prudent; mais son indignation sera contre celui qui lui fait déshonneur.