1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
1 Les préparations du cœur sont à l'homme; mais le discours de la langue est de par l'Eternel.
2 Chacune des voies de l'homme lui semble pure; mais l'Eternel pèse les esprits.
3 Remets tes affaires à l'Eternel, et tes pensées seront bien ordonnées.
4 L'Eternel a fait tout pour soi-même; et même le méchant pour le jour de la calamité.
5 L'Eternel a en abomination tout homme hautain de cœur; de main en main il ne demeurera point impuni.
6 Il y aura propitiation pour l'iniquité par la miséricorde et la vérité; et on se détourne du mal par la crainte de l'Eternel.
7 Quand l'Eternel prend plaisir aux voies de l'homme, il apaise envers lui ses ennemis mêmes.
8 Il vaut mieux un peu de bien avec justice, qu'un gros revenu là où l'on n'a point de droit.
9 Le cœur de l'homme délibère de sa voie; mais l'Eternel conduit ses pas.
10 Il y a divination aux lèvres du Roi, et sa bouche ne se fourvoiera point du droit.
11 La balance et le trébuchet justes sont de l'Eternel, et tous les poids du sachet sont son œuvre.
12 Ce doit être une abomination aux Rois de faire injustice, parce que le trône est établi par la justice.
13 Les Rois [doivent prendre] plaisir aux lèvres de justice, et aimer celui qui profère des choses justes.
14 Ce sont autant de messagers de mort que la colère du Roi; mais l'homme sage l'apaisera.
15 C'est vie que le visage serein du Roi, et sa faveur est comme la nuée portant la pluie de la dernière saison.
16 Combien est-il plus précieux que le fin or, d'acquérir de la sagesse; et combien est-il plus excellent que l'argent, d'acquérir de la prudence?
17 Le chemin relevé des hommes droits, c'est de se détourner du mal; celui-là garde son âme qui prend garde à son train.
18 L'orgueil va devant l'écrasement; et la fierté d'esprit devant la ruine.
19 Mieux vaut être humilié d'esprit avec les débonnaires, que de partager le butin avec les orgueilleux.
20 Celui qui prend garde à la parole, trouvera le bien; et celui qui se confie en l'Eternel, est bienheureux.
21 On appellera prudent le sage de cœur; et la douceur des lèvres augmente la doctrine.
22 La prudence est à ceux qui la possèdent une source de vie; mais l'instruction des fous est une folie.
23 Le cœur sage conduit prudemment sa bouche, et ajoute doctrine sur ses lèvres.
24 Les paroles agréables sont des rayons de miel, douceur à l'âme, et santé aux os.
25 II y a telle voie qui semble droite à l'homme, mais dont la fin sont les voies de la mort.
26 L'âme de celui qui travaille, travaille pour lui-même, parce que sa bouche se courbe devant lui.
27 Le méchant creuse le mal, et il y a comme un feu brûlant sur ses lèvres.
28 L'homme qui use de renversements, sème des querelles, et le rapporteur met le plus grand ami en division.
29 L'homme violent attire son compagnon, et le fait marcher par une voie qui n'est pas bonne.
30 Il fait signe des yeux pour machiner des renversements, et remuant ses lèvres il exécute le mal.
31 Les cheveux blancs sont une couronne d'honneur; et elle se trouvera dans la voie de la justice.
32 Celui qui est tardif à colère, vaut mieux que l'homme fort; et celui qui est le maître de son cœur, vaut mieux que celui qui prend des villes.
33 On jette le sort au giron, mais tout ce qui en doit arriver, est de par l'Eternel.