1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.

14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.

1 Le vin est moqueur, et la cervoise est mutine; et quiconque y excède, n'est pas sage.

2 La terreur du Roi est comme le rugissement d'un jeune lion; celui qui se met en colère contre lui, pèche contre soi-même.

3 C'est une gloire à l'homme de s'abstenir de procès; mais chaque insensé s'en mêle.

4 Le paresseux ne labourera point à cause du mauvais temps, mais il mendiera durant la moisson, et il n'aura rien.

5 Le conseil dans le cœur d'un [digne] personnage est [comme] des eaux profondes, et l'homme intelligent l'y puisera.

6 La plupart des hommes prêchent leur bonté; mais qui est-ce qui trouvera un homme véritable?

7 Ô! que les enfants du juste qui marchent dans son intégrité, seront heureux après lui!

8 Le Roi séant sur le trône de justice dissipe tout mal par son regard.

9 Qui est-ce qui peut dire : J'ai purifié mon cœur; je suis net de mon péché?

10 Le double poids et la double mesure sont tous deux en abomination à l'Eternel.

11 Un jeune enfant même fait connaître par ses actions si son œuvre sera pure, et si elle sera droite.

12 Et l'oreille qui entend, et l'œil qui voit, l'Eternel les a faits tous les deux.

13 N'aime point le sommeil, de peur que tu ne deviennes pauvre; ouvre tes yeux, et tu auras suffisamment de pain.

14 Il est mauvais, il est mauvais, dit l'acheteur; puis il s'en va, et se vante.

15 Il y a de l'or, et beaucoup de perles; mais les lèvres qui prononcent la science sont un vase précieux.

16 Quand quelqu'un aura cautionné pour l'étranger, prends son vêtement, et prends gage de lui pour l'étrangère.

17 Le pain volé est doux à l'homme; mais ensuite sa bouche sera remplie de gravier.

18 Chaque pensée s'affermit par le conseil; fais donc la guerre avec prudence.

19 Celui qui révèle le secret va médisant; ne te mêle donc point avec celui qui séduit par ses lèvres.

20 La lampe de celui qui maudit son père, ou sa mère, sera éteinte dans les ténèbres les plus noires.

21 L'héritage pour lequel on s'est trop hâté du commencement, ne sera point béni sur la fin.

22 Ne dis point : je rendrai le mal; mais attends l'Eternel, et il te délivrera.

23 Le double poids est en abomination à l'Eternel, et la fausse balance n'[est] pas bonne.

24 Les pas de l'homme sont de par l'Eternel, comment donc l'homme entendra-t-il sa voie?

25 C'est un piège à l'homme d'engloutir la chose sainte, et de chercher à s'emparer des choses vouées.

26 Le sage Roi dissipe les méchants, et fait tourner la roue sur eux.

27 C'est une lampe de l'Eternel que l'esprit de l'homme; elle sonde jusqu'aux choses les plus profondes.

28 La bonté et la vérité conserveront le Roi; et il soutient son trône par ses faveurs.

29 La force des jeunes gens est leur gloire; et les cheveux blancs sont l'honneur des anciens.

30 La meurtrissure de la plaie est un nettoiement au méchant, et des coups qui pénètrent jusqu'au fond de l'âme.