1 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.

2 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.

3 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.

4 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.

5 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.

6 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.

7 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.

8 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.

9 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.

10 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.

11 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.

12 Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

13 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.

14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.

15 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.

16 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.

17 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,

18 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.

19 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.

20 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.

21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.

22 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----

23 Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.

24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.

25 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

26 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.

27 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.

28 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?

29 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»

30 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.

31 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.

32 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.

33 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

34 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.

1 Ne porte point d'envie aux hommes malins, et ne désire point d'être avec eux.

2 Car leur cœur pense à piller, et leurs lèvres parlent de nuire.

3 La maison sera bâtie par la sagesse, et sera affermie par l'intelligence.

4 Et par la science les cabinets seront remplis de tous les biens précieux et agréables.

5 L'homme sage [est accompagné] de force, et l'homme qui a de l'intelligence renforce la puissance.

6 Car par la prudence tu feras la guerre avantageusement, et la délivrance consiste dans le nombre des conseillers.

7 Il n'y a point de sagesse qui ne soit trop haute pour le fou; il n'ouvrira point sa bouche à la porte.

8 Celui qui pense à faire mal, on l'appellera, Songe-malice.

9 Le discours de la folie n'est que péché, et le moqueur est en abomination à l'homme.

10 Si tu as perdu courage dans la calamité, ta force s'est diminuée.

11 Si tu te retiens pour ne délivrer point ceux qui sont traînés à la mort, et qui sont sur le point d'être tués,

12 Parce que tu diras : Voici, nous n'en avons rien su; celui qui pèse les cœurs ne l'entendra-t-il point? et celui qui garde ton âme, ne le saura-t-il point? et ne rendra-t-il point à chacun selon son œuvre?

13 Mon fils, mange le miel, car il est bon; et le rayon de miel, car il est doux à ton palais.

14 Ainsi sera à ton âme la connaissance de la sagesse, quand tu l'auras trouvée; et il y aura une [bonne] issue, et ton attente ne sera point retranchée.

15 Méchant, n'épie point le domicile du juste, et ne détruis point son gîte.

16 Car le juste tombera sept fois, et sera relevé; mais les méchants tombent dans le mal.

17 Quand ton ennemi sera tombé, ne t'en réjouis point; et quand il sera renversé, que ton cœur ne s'en égaye point;

18 De peur que l'Eternel ne [le] voie, et que cela ne lui déplaise, tellement qu'il détourne de dessus lui sa colère [sur toi.]

19 Ne te dépite point à cause des gens malins; ne porte point d'envie aux méchants;

20 Car il n'y aura point de [bonne] issue pour le méchant, et la lampe des méchants sera éteinte.

21 Mon fils, crains l'Eternel, et le Roi; et ne te mêle point avec des gens remuants.

22 Car leur calamité s'élèvera tout d'un coup; et qui sait l'inconvénient qui arrivera à ces deux-là?

23 Ces choses aussi sont pour les sages. Il n'est pas bon d'avoir égard à l'apparence des personnes en jugement.

24 Celui qui dit au méchant : Tu es juste, les peuples le maudiront, et les nations l'auront en détestation.

25 Mais pour ceux qui le reprennent, ils en retireront de la satisfaction, et la bénédiction que les biens accompagnent se répandra sur eux.

26 Celui qui répond avec justesse fait plaisir [à celui qui l'écoute.]

27 Range ton ouvrage dehors, et l'apprête au champ qui est à toi, et puis bâtis ta maison.

28 Ne sois point témoin contre ton prochain, sans qu'il en soit besoin; car voudrais-tu t'en faire croire par tes lèvres?

29 Ne dis point : comme il m'a fait, ainsi lui ferai-je; je rendrai à cet homme selon ce qu'il m'a fait.

30 J'ai passé près du champ de l'homme paresseux, et près de la vigne de l'homme dépourvu de sens;

31 Et voilà, tout y était monté en chardons, et les orties avaient couvert le dessus, et sa cloison de pierres était démolie.

32 Et ayant vu cela, je le mis dans mon cœur, je le regardai, j'en reçus de l'instruction.

33 Un peu de dormir, un peu de sommeil, un peu de ploiement de bras pour demeurer couché,

34 Et ta pauvreté viendra [comme] un passant; et ta disette, comme un soldat.