1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.

2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.

3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.

4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.

5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.

6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.

7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.

8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.

9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.

10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.

11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.

12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.

13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.

14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.

15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.

16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.

17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.

18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.

19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.

20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.

21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.

22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.

23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.

24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.

25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.

26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.

27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.

1 L'homme qui étant repris roidit son cou, sera subitement brisé, sans qu'il y ait de guérison.

2 Quand les justes sont avancés, le peuple se réjouit; mais quand le méchant domine, le peuple gémit.

3 L'homme qui aime la sagesse, réjouit son père; mais celui qui entretient les femmes débauchées, dissipe ses richesses.

4 Le Roi maintient le pays par le jugement; mais l'homme qui est adonné aux présents, le ruinera.

5 L'homme qui flatte son prochain, étend le filet devant ses pas.

6 Le mal qui est au forfait de l'homme, lui est comme un piège; mais le juste chantera, et se réjouira.

7 Le juste prend connaissance de la cause des pauvres; [mais] le méchant n'en prend point connaissance.

8 Les hommes moqueurs troublent la ville; mais les sages apaisent la colère.

9 L'homme sage contestant avec l'homme fou, soit qu'il s'émeuve, soit qu'il rie, n'aura point de repos.

10 Les hommes sanguinaires ont en haine l'homme intègre, mais les hommes droits tiennent chère sa vie.

11 Le fou pousse au-dehors toute sa passion, mais le sage la réprime, et [la renvoie] en arrière.

12 Tous les serviteurs d'un Prince qui prête l'oreille à la parole de mensonge, sont méchants.

13 Le pauvre et l'homme usurier s'entre-rencontrent, et l'Eternel illumine les yeux de tous deux.

14 Le trône du Roi qui fait justice selon la vérité aux pauvres, sera établi à perpétuité.

15 La verge et la répréhension donnent la sagesse; mais l'enfant abandonné à lui-même fait honte à sa mère.

16 Quand les méchants sont avancés, les forfaits se multiplient; mais les justes verront leur ruine.

17 Corrige ton enfant, et il te mettra en repos, et il donnera du plaisir à ton âme.

18 Lorsqu'il n'y a point de vision, le peuple est abandonné; mais bienheureux est celui qui garde la Loi.

19 Le serviteur ne se corrige point par des paroles; car il entendra, et ne répondra point.

20 As-tu vu un homme précipité en ses paroles? il y a plus d'espérance d'un fou que de lui.

21 Le serviteur sera enfin fils de celui qui l'élève délicatement dès sa jeunesse.

22 L'homme colère excite les querelles, et l'homme furieux [commet] plusieurs forfaits.

23 L'orgueil de l'homme l'abaisse, mais celui qui est humble d'esprit obtient la gloire.

24 Celui qui partage avec le larron, hait son âme ; il entend le serment d'exécration, et il ne le décèle point.

25 L'effroi que conçoit un homme, lui tend un piège; mais celui qui s'assure en l'Eternel aura une haute retraite.

26 Plusieurs recherchent la face de celui qui domine; mais c'est de l'Eternel que vient le jugement qu'on donne touchant quelqu'un.

27 L'homme inique est en abomination aux justes; et celui qui va droit, est en abomination au méchant.