1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

1 Mon fils, sois attentif à ma sagesse, incline ton oreille à mon intelligence;

2 Afin que tu gardes mes avis, et que tes lèvres conservent la science.

3 Car les lèvres de l'étrangère distillent des rayons de miel, et son palais est plus doux que l'huile.

4 Mais ce qui en provient est amer comme de l'absinthe, et aigu comme une épée à deux tranchants.

5 Ses pieds descendent à la mort, ses démarches aboutissent au sépulcre.

6 Afin que tu ne balances point le chemin de la vie; ses chemins en sont écartés, tu ne le connaîtras point.

7 Maintenant donc, enfants, écoutez-moi, et ne vous détournez point des paroles de ma bouche.

8 Eloigne ton chemin de la femme étrangère, et n'approche point de l'entrée de sa maison.

9 De peur que tu ne donnes ton honneur à d'autres, et tes ans au cruel.

10 De peur que les étrangers ne se rassasient de tes facultés, et que le fruit de ton travail ne soit en la maison du forain;

11 Et que tu ne rugisses quand tu seras près de ta fin, quand ta chair et ton corps seront consumés;

12 Et que tu ne dises : Comment ai-je haï l'instruction, et comment mon cœur a-t-il dédaigné les répréhensions?

13 Et comment n'ai-je point obéi à la voix de ceux qui m'instruisaient, et n'ai-je point incliné mon oreille à ceux qui m'enseignaient?

14 Peu s'en est fallu que je n'aie été dans toute sorte de mal, au milieu de la congrégation et de l'assemblée.

15 Bois des eaux de ta citerne, et des ruisseaux du milieu de ton puits;

16 Que tes fontaines se répandent dehors, et les ruisseaux d'eau par les rues;

17 Qu'elles soient à toi seul, et non aux étrangers avec toi.

18 Que ta source soit bénie, et réjouis-toi de la femme de ta jeunesse,

19 [Comme] d'une biche aimable, et d'une chevrette gracieuse; que ses mamelles te rassasient en tout temps, et sois continuellement épris de son amour;

20 Et pourquoi, mon fils, irais-tu errant après l'étrangère, et embrasserais-tu le sein de la foraine?

21 Vu que les voies de l'homme sont devant les yeux de l'Eternel, et qu'il pèse toutes ses voies.

22 Les iniquités du méchant l'attraperont, et il sera retenu par les cordes de son péché.

23 Il mourra faute d'instruction, et il ira errant par la grandeur de sa folie.