1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv;

37 alla de som hata mig, de älska döden.

1 La Sapience ne crie-t-elle pas? et l'Intelligence ne fait-elle pas ouïr sa voix?

2 Elle s'est présentée sur le sommet des lieux élevés; sur le chemin, aux carrefours.

3 Elle crie à la place des portes; à l'entrée de la ville; à l'avenue des portes.

4 Ô vous! hommes de qualité, je vous appelle; et ma voix s'adresse aussi aux gens du commun.

5 Vous simples, entendez ce que c'est que du discernement, et vous tous, devenez intelligents de cœur.

6 Ecoutez, car je dirai des choses importantes : et l'ouverture de mes lèvres [sera] de choses droites.

7 Parce que mon palais parlera de la vérité, et que mes lèvres ont en abomination la méchanceté.

8 Tous les discours de ma bouche [sont] avec justice, il n'y a rien en eux de contraint, ni de mauvais.

9 Ils sont tous aisés à trouver à l'homme intelligent, et droits à ceux qui ont trouvé la science.

10 Recevez mon instruction, et non pas de l'argent; et la science, plutôt que du fin or choisi.

11 Car la sagesse est meilleure que les perles; et tout ce qu'on saurait souhaiter, ne la vaut pas.

12 Moi la Sapience je demeure [avec] la discrétion, et je trouve la science de prudence.

13 La crainte de l'Eternel c'est de haïr le mal. J'ai en haine l'orgueil et l'arrogance, la voie de méchanceté, la bouche hypocrite.

14 A moi appartient le conseil et l'adresse; je suis la prudence, à moi appartient la force.

15 Par moi règnent les Rois, et par moi les Princes décernent la justice.

16 Par moi dominent les Seigneurs, et les Princes, et tous les juges de la terre.

17 J'aime ceux qui m'aiment; et ceux qui me cherchent soigneusement, me trouveront.

18 Avec moi sont les richesses et la gloire, les biens permanents, et la justice.

19 Mon fruit est meilleur que le fin or, même que l'or raffiné; et mon revenu est meilleur que l'argent choisi.

20 Je fais marcher par le chemin de la justice, et par le milieu des sentiers de la droiture;

21 Afin que je fasse hériter des biens permanents à ceux qui m'aiment, et que je remplisse leurs trésors.

22 L'Eternel m'a possédée dès le commencement de sa voie, même avant qu'il fît aucune de ses œuvres.

23 J'ai été déclarée Princesse dès le siècle, dès le commencement, dès l'ancienneté de la terre.

24 J'ai été engendrée lorsqu'il n'y avait point encore d'abîmes, ni de fontaines chargées d'eaux.

25 J'ai été engendrée avant que les montagnes fussent posées, et avant les coteaux.

26 Lorsqu'il n'avait point encore fait la terre, ni les campagnes, ni le plus beau des terres du monde habitable.

27 Quand il disposait les cieux; quand il traçait le cercle au-dessus des abîmes;

28 Quand il affermissait les nuées d'en haut; quand il serrait ferme les fontaines des abîmes;

29 Quand il mettait son ordonnance touchant la mer, afin que les eaux ne passassent point ses bords; quand il compassait les fondements de la terre;

30 J'étais alors par-devers lui son nourrisson, j'étais ses délices de tous les jours, et toujours j'étais en joie en sa présence.

31 Je me réjouissais en la partie habitable de sa terre, et mes plaisirs étaient avec les enfants des hommes.

32 Maintenant donc, enfants, écoutez-moi; car bienheureux seront ceux qui garderont mes voies.

33 Ecoutez l'instruction, et soyez sages, et ne la rejetez point.

34 Ô! que bienheureux est l'homme qui m'écoute, ne bougeant de mes portes tous les jours, et gardant les poteaux de mes portes!

35 Car celui qui me trouve, trouve la vie, et attire la faveur de l'Eternel.

36 Mais celui qui m'offense, fait tort à son âme; tous ceux qui me haïssent, aiment la mort.