1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.

2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.

4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»

5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,

11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?

13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.

14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,

19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

1 J'aime l'Eternel, car il a exaucé ma voix, [et] mes supplications.

2 Car il a incliné son oreille vers moi, c'est pourquoi je l'invoquerai durant mes jours.

3 Les cordeaux de la mort m'avaient environné, et les détresses du sépulcre m'avaient rencontré; j'avais rencontré la détresse et l'ennui.

4 Mais j'invoquai le Nom de l’Eternel, [en disant] : je te prie, ô Eternel! délivre mon âme.

5 L'Eternel est pitoyable et juste, et notre Dieu fait miséricorde.

6 L'Eternel garde les simples; j'étais devenu misérable, et il m'a sauvé.

7 Mon âme, retourne en ton repos; car l'Eternel t'a fait du bien.

8 Parce que tu as mis à couvert mon âme de la mort, mes yeux de pleurs, [et] mes pieds de chute.

9 Je marcherai en la présence de l'Eternel dans la terre des vivants.

10 J'ai cru, c'est pourquoi j'ai parlé; j'ai été fort affligé.

11 Je disais en ma précipitation : tout homme est menteur.

12 Que rendrai-je à l'Eternel? tous ses bienfaits sont sur moi.

13 Je prendrai la coupe des délivrances, et j'invoquerai le Nom de l’Eternel.

14 Je rendrai maintenant mes vœux à l'Eternel, devant tout son peuple.

15 [Toute sorte] de mort des bien-aimés de l'Eternel est précieuse devant ses yeux.

16 Ouï, ô Eternel! car je suis ton serviteur, je suis ton serviteur, fils de ta servante, tu as délié mes liens.

17 Je te sacrifierai des sacrifices d'actions de grâces, et j'invoquerai le Nom de l’Eternel.

18 Je rendrai maintenant mes vœux à l'Eternel, devant tout son peuple;

19 Dans les parvis de la maison de l'Eternel, au milieu de toi, Jérusalem. Louez l'Eternel.