1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»
1 Cantique de Mahaloth. Ô Eternel! souviens-toi de David, [et] de toute son affliction.
2 Lequel a juré à l'Eternel, [et] fait vœu au Puissant de Jacob, [en disant] :
3 Si j'entre au Tabernacle de ma maison, [et] si je monte sur le lit où je couche;
4 Si je donne du sommeil à mes yeux, [si je laisse] sommeiller mes paupières,
5 Jusqu’à ce que j'aurai trouvé un lieu à l'Eternel, [et] des pavillons pour le Puissant de Jacob.
6 Voici, nous avons ouï parler d'elle vers Ephrat, nous l'avons trouvée aux champs de Jahar.
7 Nous entrerons dans ses pavillons, [et] nous nous prosternerons devant son marchepied.
8 Lève-toi, ô Eternel! [pour venir] en ton repos, toi, et l'Arche de ta force.
9 Que tes Sacrificateurs soient revêtus de la justice, et que tes bien-aimés chantent de joie.
10 Pour l'amour de David ton serviteur, ne fais point que ton Oint tourne le visage en arrière.
11 L'Eternel a juré en vérité à David, [et] il ne se rétractera point, [disant] : je mettrai du fruit de ton ventre sur ton trône.
12 Si tes enfants gardent mon alliance, et mon témoignage, que je leur enseignerai, leurs fils aussi seront assis à perpétuité sur ton trône.
13 Car l'Eternel a choisi Sion; il l'a préférée pour être son siège.
14 Elle est, [dit-il], mon repos à perpétuité; j'y demeurerai, parce que je l'ai chérie.
15 Je bénirai abondamment ses vivres; je rassasierai de pain ses pauvres.
16 Et je revêtirai ses Sacrificateurs de délivrance; et ses bien-aimés chanteront avec des transports.
17 Je ferai qu'en elle germera une corne à David; je préparerai une lampe à mon Oint.
18 Je revêtirai de honte ses ennemis, et son diadème fleurira sur lui.