1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
1 Pourquoi se mutinent les nations, et pourquoi les peuples projettent-ils des choses vaines?
2 Les Rois de la terre se trouvent en personne, et les Princes consultent ensemble contre l'Eternel, et contre son Oint.
3 Rompons, [disent-ils], leurs liens, et jetons loin de nous leurs cordes.
4 Celui qui habite dans les cieux se rira d'eux; le Seigneur s'en moquera.
5 Alors il leur parlera en sa colère, et il les remplira de terreur par la grandeur de son courroux.
6 Et moi, [dira-t-il], j'ai sacré mon Roi sur Sion, la montagne de ma Sainteté.
7 Je vous réciterai quel a été ce sacre; l'Eternel m'a dit : tu es mon Fils, je t'ai aujourd'hui engendré.
8 Demande-moi, et je te donnerai pour ton héritage les nations, et pour ta possession les bouts de la terre.
9 Tu les briseras avec un sceptre de fer, et tu les mettras en pièces comme un vaisseau de potier.
10 Maintenant donc, ô Rois! ayez de l'intelligence; Juges de la terre, recevez instruction.
11 Servez l'Eternel avec crainte, et égayez-vous avec tremblement.
12 Baisez le Fils, de peur qu'il ne s'irrite, et que vous ne périssiez dans cette conduite, quand sa colère s'embrasera tant soit peu. Ô que bienheureux sont tous ceux qui se confient en lui!