1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

1 Psaume d'Asaph Le [Dieu] Fort, le Dieu, l'Eternel a parlé, et il a appelé toute la terre, depuis le soleil levant jusques au soleil couchant.

2 Dieu a fait luire sa splendeur de Sion, qui est d'une beauté parfaite.

3 Notre Dieu viendra, il ne se taira point : il y aura devant lui un feu dévorant, et tout autour de lui une grosse tempête.

4 Il appellera les cieux d'en haut, et la terre, pour juger son peuple, [en disant] :

5 Assemblez-moi mes bien-aimés qui ont traité alliance avec moi sur le sacrifice.

6 Les cieux aussi annonceront sa justice : parce que Dieu est le juge; Sélah.

7 Ecoute, ô mon peuple, et je parlerai; [entends], Israël, et je te sommerai; je suis Dieu, ton Dieu, moi.

8 Je ne te reprendrai point pour tes sacrifices, ni pour tes holocaustes, qui ont été continuellement devant moi.

9 Je ne prendrai point de veau de ta maison, ni de boucs de tes parcs.

10 Car toute bête de la forêt est à moi, [et] les bêtes aussi qui paissent en mille montagnes.

11 Je connais tous les oiseaux des montagnes; et toute sorte de bêtes des champs est à mon commandement.

12 Si j'avais faim, je ne t'en dirais rien; car la terre habitable est à moi, et tout ce qui est en elle.

13 Mangerais-je la chair des gros taureaux? et boirais-je le sang des boucs?

14 Sacrifie louange à Dieu, et rends tes vœux au Souverain.

15 Et invoque-moi au jour de ta détresse, je t'en tirerai hors, et tu me glorifieras.

16 Mais Dieu a dit au méchant : qu'as-tu que faire de réciter mes statuts, et de prendre mon alliance en ta bouche;

17 Vu que tu hais la correction, et que tu as jeté mes paroles derrière toi?

18 Si tu vois un larron, tu cours avec lui; et ta portion est avec les adultères.

19 Tu lâches ta bouche au mal, et par ta langue tu trames la fraude;

20 Tu t'assieds [et] parles contre ton frère, [et] tu couvres d'opprobre le fils de ta mère.

21 Tu as fait ces choses-là, et je m'en suis tu; [et] tu as estimé que véritablement je fusse comme toi; [mais] je t'en reprendrai, et je déduirai [le tout] par ordre en ta présence.

22 Entendez cela maintenant, vous qui oubliez Dieu; de peur que je ne vous ravisse, et qu'il n'y ait personne qui vous délivre.

23 Celui qui sacrifie la louange me glorifiera; et à celui qui prend garde à sa voie, je montrerai la délivrance de Dieu.