1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
2 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
3 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
4 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
5 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
7 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.
8 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
9 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
12 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
1 Mictam de David, [donné] au maître chantre, [pour le chanter] sur Al-tasheth : touchant ce qu'il s'enfuit de devant Saül en la caverne. Aie pitié de moi; ô Dieu! Aie pitié de moi; car mon âme se retire vers toi, et je me retire sous l'ombre de tes ailes, jusqu'à ce que les calamités soient passées.
2 Je crierai au Dieu souverain, au [Dieu] Fort, qui accomplit [son œuvre] pour moi.
3 Il enverra des cieux, et me délivrera; il rendra honteux celui qui me veut dévorer; Sélah. Dieu enverra sa gratuité et sa vérité.
4 Mon âme est parmi des lions; je demeure parmi des boutefeux; parmi des hommes dont les dents sont des hallebardes et des flèches, et dont la langue est une épée aiguë.
5 Ô Dieu! élève-toi sur les cieux, [et] que ta gloire soit sur toute la terre.
6 Ils avaient préparé le rets à mes pas; mon âme penchait [déjà]. Ils avaient creusé une fosse devant moi, mais ils sont tombés au milieu d'elle; Sélah.
7 Mon cœur est disposé, ô Dieu! mon cœur est disposé, je chanterai et psalmodierai.
8 Réveille-toi ma gloire, réveille-toi musette et violon, je me réveillerai à l'aube du jour.
9 Seigneur, je te célébrerai parmi les peuples, je te psalmodierai parmi les nations.
10 Car ta gratuité est grande jusqu'aux cieux, et ta vérité jusqu'aux nues.
11 Ô Dieu! élève-toi sur les cieux, [et] que ta gloire soit sur toute la terre!