1 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

3 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

4 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

5 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

6 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

7 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

8 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

9 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

10 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

11 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

12 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

13 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

14 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

15 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

16 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

17 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

18 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

19 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

20 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

1 Psaume d'Asaph, [donné] au maître chantre, [pour le chanter] sur Sosannim-héduth. Toi qui pais Israël, prête l'oreille, toi qui mènes Joseph comme un troupeau, toi qui es assis entre les Chérubins, fais reluire ta splendeur.

2 Réveille ta puissance au-devant d'Ephraïm, de Benjamin, et de Manassé; et viens pour notre délivrance.

3 Ô Dieu! ramène-nous, et fais reluire ta face; et nous serons délivrés.

4 Ô Eternel, Dieu des armées, jusques à quand seras-tu irrité contre la requête de ton peuple?

5 Tu les as nourris de pain de larmes, et tu les as abreuvés de pleurs à grande mesure.

6 Tu nous as mis pour un sujet de dispute entre nos voisins, et nos ennemis se moquent de nous entre eux.

7 Ô Dieu des armées ramène-nous, et fais reluire ta face; et nous serons délivrés.

8 Tu avais transporté une vigne hors d'Egypte; tu avais chassé les nations, et tu l'avais plantée.

9 Tu avais préparé une place devant elle, tu lui avais fait prendre racine, et elle avait rempli la terre.

10 Les montagnes étaient couvertes de son ombre, et ses rameaux étaient [comme] de hauts cèdres.

11 Elle avait étendu ses branches jusqu'à la mer, et ses rejetons jusqu'au fleuve.

12 Pourquoi as-tu rompu ses cloisons, de sorte que tous les passants en ont cueilli les raisins?

13 Les sangliers de la forêt l'ont détruite, et toutes sortes de bêtes sauvages l'ont broutée.

14 Ô Dieu des armées retourne, je te prie; regarde des cieux, vois, et visite cette vigne;

15 Et le plant que ta droite avait planté, et les provins que tu avais fait devenir forts pour toi.

16 Elle est brûlée par feu, elle est retranchée; ils périssent dès que tu te montres pour les tancer.

17 Que ta main soit sur l'homme de ta droite, sur le fils de l'homme que tu t'es fortifié.

18 Et nous ne nous retirerons point arrière de toi. Rends-nous la vie, et nous invoquerons ton Nom.

19 Ô Eternel! Dieu des armées, ramène-nous, [et] fais reluire ta face; et nous serons délivrés.