1 En sång av esraiten Etan.

2 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

3 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

4 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

5 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

8 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

9 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

10 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

11 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

12 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

13 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

14 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

15 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

16 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

17 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

18 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

19 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

20 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

21 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

23 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

24 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

25 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

26 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

27 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

28 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

29 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

30 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

31 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

32 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

33 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

34 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

35 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

36 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

37 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

38 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

39 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

40 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

41 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

42 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

43 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

44 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

45 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

46 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

47 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

48 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

49 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

50 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

51 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

52 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

53 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.

1 Maskil d'Ethan Ezrahite. Je chanterai les bontés de l'Eternel à toujours; je manifesterai de ma bouche ta fidélité d'âge en âge.

2 Car j'ai dit : ta bonté continue à toujours, [comme] les cieux, tu as établi en eux ta fidélité [quand tu as dit] :

3 J'ai traité alliance avec mon élu, j'ai fait serment à David mon serviteur, [en disant] :

4 J'établirai ta race à toujours, et j'affermirai ton trône d'âge en âge; Sélah.

5 Et les cieux célèbrent tes merveilles, ô Eternel! ta fidélité aussi [est] célébrée dans l'assemblée des Saints.

6 Car qui est-ce au-dessus des nues qui soit égal à l'Eternel? Qui est semblable à l'Eternel entre les fils des forts?

7 Le [Dieu] Fort se rend extrêmement terrible dans le Conseil secret des Saints, il est plus redouté que tous ceux qui sont à l'entour de lui.

8 Ô Eternel Dieu des armées, qui est semblable à toi, puissant Eternel? aussi ta fidélité est à l'entour de toi.

9 Tu as puissance sur l'élévation des flots de la mer; quand ses vagues s'élèvent, tu les fais rabaisser.

10 Tu as abattu Rahab comme un homme blessé à mort; tu as dissipé tes ennemis par le bras de ta force.

11 A toi sont les cieux, à toi aussi est la terre; tu as fondé la terre habitable, et tout ce qui est en elle.

12 Tu as créé l'Aquilon et le Midi; Tabor et Hermon se réjouissent en ton Nom.

13 Tu as un bras puissant, ta main est forte, et ta droite est haut élevée.

14 La justice et l'équité sont la base de ton trône; la gratuité et la vérité marchent devant ta face.

15 Ô que bienheureux est le peuple qui sait ce que c'est que du cri de réjouissance! Ils marcheront, ô Eternel! à la clarté de ta face.

16 Ils s'égayeront tout le jour en ton Nom, et ils se glorifieront de ta justice.

17 Parce que tu es la gloire de leur force; et notre pouvoir est distingué par ta faveur.

18 Car notre bouclier est l'Eternel, et notre Roi est le Saint d'Israël.

19 Tu as autrefois parlé en vision touchant ton bien-aimé, et tu as dit : J'ai ordonné mon secours en faveur d'un homme vaillant; j'ai élevé l'élu d'entre le peuple.

20 J'ai trouvé David mon serviteur, je l'ai oint de ma sainte huile;

21 Ma main sera ferme avec lui, et mon bras le renforcera.

22 L'ennemi ne le rançonnera point, et l'inique ne l'affligera point;

23 Mais je froisserai devant lui ses adversaires, et je détruirai ceux qui le haïssent.

24 Ma fidélité et ma bonté seront avec lui; et sa gloire sera élevée en mon Nom.

25 Et je mettrai sa main sur la mer, et sa droite sur les fleuves.

26 Il m'invoquera, [disant :] Tu es mon Père; mon [Dieu] Fort, et le Rocher de ma délivrance.

27 Aussi je l'établirai l'aîné [et] le souverain sur les Rois de la terre.

28 Je lui garderai ma bonté à toujours, et mon alliance lui sera assurée.

29 Je rendrai éternelle sa postérité, et je ferai que son trône sera comme les jours des cieux.

30 Mais si ses enfants abandonnent ma Loi, et ne marchent point selon mes ordonnances;

31 S'ils violent mes statuts, et qu'ils ne gardent point mes commandements;

32 Je visiterai de verge leur transgression, et de plaie leur iniquité.

33 Mais je ne retirerai point de lui ma bonté, et je ne lui fausserai point ma foi.

34 Je ne violerai point mon alliance, et je ne changerai point ce qui est sorti de mes lèvres.

35 J'ai une fois juré par ma sainteté; (si je mens jamais à David; )

36 Que sa race sera à toujours, et que son trône sera comme le soleil, en ma présence :

37 Qu'il sera affermi à toujours comme la lune; et il y en aura dans les cieux un témoin certain; Sélah.

38 Néanmoins tu l'as rejeté, et l'as dédaigné; tu t'es mis en grande colère contre ton Oint.

39 Tu as rejeté l'alliance faite avec ton serviteur; tu as souillé sa couronne, [en la jetant] par terre.

40 Tu as rompu toutes ses cloisons; tu as mis en ruine ses forteresses.

41 Tous ceux qui passaient par le chemin l'ont pillé; il a été mis en opprobre à ses voisins.

42 Tu as élevé la droite de ses adversaires, tu as réjoui tous ses ennemis.

43 Tu as aussi émoussé la pointe de son épée, et tu ne l'as point redressé en la bataille.

44 Tu as fait cesser sa splendeur, et tu as jeté par terre son trône.

45 Tu as abrégé les jours de sa jeunesse, [et] l'as couvert de honte; Sélah.

46 Jusques à quand, ô Eternel? te cacheras-tu à jamais? ta fureur s'embrasera-t-elle comme un feu?

47 Souviens-toi de combien petite durée je suis; pourquoi aurais-tu créé en vain tous les fils des hommes?

48 Qui est l'homme qui vivra, et ne verra point la mort, et qui garantira son âme de la main du sépulcre? (Sélah.)

49 Seigneur, où sont tes bontés précédentes lesquelles tu as jurées à David sur ta fidélité?

50 Seigneur! souviens-toi de l'opprobre de tes serviteurs, [et comment] je porte dans mon sein [l'opprobre qui nous a été fait] par tous les grands peuples,

51 [L'opprobre] dont tes ennemis ont diffamé, ô Eternel! dont ils ont diffamé les traces de ton Oint.

52 Béni soit à toujours l'Eternel; Amen! Oui, Amen!