1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
1 Ô Éternel! qui es le [Dieu] Fort des vengeances, le [Dieu] Fort des vengeances, fais reluire ta splendeur.
2 Toi, Juge de la terre, élève-toi : rends la récompense aux orgueilleux.
3 Jusques à quand les méchants, ô Eternel! jusques à quand les méchants s'égayeront-ils?
4 [Jusques à quand] tous les ouvriers d'iniquité proféreront-ils et diront-ils des paroles rudes, et se vanteront-ils?
5 Eternel, ils froissent ton peuple, et affligent ton héritage.
6 Ils tuent la veuve et l'étranger, et ils mettent à mort les orphelins.
7 Et ils ont dit : L'Eternel ne le verra point; le Dieu de Jacob n'en entendra rien.
8 Vous les plus abrutis d'entre le peuple, prenez garde à ceci; et vous insensés, quand serez-vous intelligents?
9 Celui qui a planté l'oreille, n'entendra-t-il point? celui qui a formé l'œil, ne verra-t-il point?
10 Celui qui châtie les nations, celui qui enseigne la science aux hommes, ne censurera-t-il point?
11 L'Eternel connaît que les pensées des hommes ne sont que vanité.
12 Ô que bienheureux est l'homme que tu châties, ô Eternel! et que tu instruis par ta Loi;
13 Afin que tu le mettes à couvert des jours d'adversité, jusqu’à ce que la fosse soit creusée au méchant!
14 Car l'Eternel ne délaissera point son peuple, et n'abandonnera point son héritage.
15 C'est pourquoi le jugement s'unira à la justice, et tous ceux qui sont droits de cœur le suivront.
16 Qui est-ce qui se lèvera pour moi contre les méchants? Qui est-ce qui m'assistera contre les ouvriers d'iniquité?
17 Si l'Eternel ne m'eût été en secours, mon âme eût été dans peu logée dans le [lieu du] silence.
18 Si j'ai dit : Mon pied a glissé; ta bonté, ô Eternel! m'a soutenu.
19 Quand j'avais beaucoup de pensées au-dedans de moi, tes consolations ont récréé mon âme.
20 Le tribunal des méchants qui machine du mal contre les règles de la justice, sera-t-il joint à toi?
21 Ils s'attroupent contre l'âme du juste, et condamnent le sang innocent.
22 Or l'Eternel m'a été pour une haute retraite; et mon Dieu, pour le rocher de mon refuge.
23 Il fera retourner sur eux leur outrage, et, les détruira par leur propre malice. L'Eternel notre Dieu les détruira.