1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?

3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?

4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?

5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?

6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.

7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.

8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,

9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.

10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.

11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.

12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;

13 därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?

14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»

15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,

16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,

17 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?

18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:

20 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»

21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.

22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.

23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.

24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,

25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.

26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.

27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.

28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.

29 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.

30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.

1 Teemanilainen Elifas lausui ja sanoi:

3 Onko Kaikkivaltiaalla etua siitä, jos olet vanhurskas, tahi voittoa siitä, jos vaellat nuhteetonna?

4 Jumalanpelostasiko hän sinua rankaisee ja käy kanssasi oikeutta?

5 Eikö pahuutesi ole suuri ja sinun pahat tekosi loppumattomat?

6 Sillä otithan veljiltäsi pantin syyttä ja riistit vaatteet alastomilta.

7 Et antanut nääntyvälle vettä juoda, ja nälkäiseltä kielsit leivän.

8 Kovakouraisen omaksi tuli maa, ja vain korkea-arvoinen sai siinä asua.

9 Lesket sinä lähetit luotasi tyhjin käsin, ja orpojen käsivarret murskattiin.

10 Sentähden paulat nyt sinua ympäröivät, ja äkillinen peljästys kauhistuttaa sinut-

11 vai etkö näe pimeyttä? -ja vesitulva peittää sinut.

12 Eikö Jumala ole korkea kuin taivas? Katso, kuinka korkealla on tähtien päälaki.

13 Ja niin sinä sanot: 'Mitäpä Jumala tietää? Voiko hän tuomita synkkäin pilvien takaa?

14 Pilvet ovat hänellä verhona, niin ettei hän näe; ja taivaanrannalla hän käyskentelee.'

15 Tahdotko seurata iänikuista polkua, jota pahantekijät vaelsivat,

16 ne, jotka kukistettiin ennen aikojaan ja joiden perustuksen virta huuhtoi pois,

17 jotka sanoivat Jumalalle: 'Poistu meistä. Mitä voisi Kaikkivaltias meille tehdä?'

18 Ja kuitenkin hän oli täyttänyt heidän talonsa hyvyydellä. Mutta minusta on kaukana jumalattomain neuvo.

19 Hurskaat näkevät sen ja iloitsevat, ja viaton pilkkaa heitä:

20 'Totisesti, vastustajamme ovat hävinneet, ja mitä heistä jäi, kulutti tuli'.

21 Tee siis sovinto ja elä rauhassa hänen kanssaan, niin saavutat onnen.

22 Ota opetusta hänen suustaan ja kätke hänen sanansa sydämeesi.

23 Kun palajat Kaikkivaltiaan tykö, niin tulet raketuksi, jos karkoitat vääryyden majastasi kauas,

24 viskaat kulta-aarteesi tomuun ja Oofirin kullan joen kivien joukkoon.

25 Jos Kaikkivaltias tulee sinun kulta-aarteeksesi, sinun hopeaharkoiksesi,

26 silloin on ilosi oleva Kaikkivaltiaassa, ja sinä nostat kasvosi Jumalan puoleen.

27 Kun rukoilet häntä, niin hän kuulee sinua, ja sinä saat täyttää lupauksesi.

28 Jos mitä päätät, niin se sinulle onnistuu, ja sinun teillesi loistaa valo.

29 Jos tie painuu alaspäin, niin sinä sanot: 'Ylös!' ja hän auttaa nöyrtyväistä.