1 Och Elihu tog till orda och sade:

2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.

6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.

9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;

10 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»

12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.

13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?

16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.

1 Elihu lausui ja sanoi:

3 että kysyt, mitä se sinua hyödyttää: 'Hyödynkö siitä sen enempää, kuin jos syntiä teen?'

4 Siihen minä vastaan sinulle sekä ystävillesi, jotka luonasi ovat.

5 Luo silmäsi taivaalle ja näe, katsele pilviä, jotka ovat korkealla pääsi päällä.

6 Jos sinä syntiä teet, mitä sillä hänelle teet; ja vaikka sinulla paljonkin rikoksia olisi, mitä sillä hänelle mahdat?

7 Jos olet vanhurskas, mitä sillä hänelle annat, tahi ottaako hän mitään sinun kädestäsi?

8 Ihmistä, kaltaistasi, koskee jumalattomuutesi ja ihmislasta sinun vanhurskautesi.

9 Sorron suuruutta valitetaan, huudetaan apua suurten käsivartta vastaan,

10 ei kysytä: 'Missä on Jumala, minun Luojani, joka yöllä saa viriämään ylistysvirret,

11 joka opettaa meille enemmän kuin metsän eläimille ja antaa meille viisautta enemmän kuin taivaan linnuille?'

12 Valittakoot sitten pahojen ylpeyttä; ei hän vastaa.

13 Ei, turhia ei Jumala kuule, eikä Kaikkivaltias niihin katso,

14 saati jos sanot, ettet voi häntä nähdä; asia on hänen edessänsä: odota häntä.

15 Mutta nyt, kun hänen vihansa ei kosta eikä hän ylvästelystä suuresti välitä,