1 Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
2 Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
3 Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.
5 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.
6 De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
7 De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
8 En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt
9 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
11 Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
12 Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.
14 En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
15 Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.
16 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
17 Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
18 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
19 Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
20 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
22 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
23 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
24 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
25 Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.
26 Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.
27 De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.
29 En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
30 Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.
31 Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.
1 COMO los repartimientos de las aguas, así está el corazón del rey en la mano de Jehová: A todo lo que quiere lo inclina.
2 Todo camino del hombre es recto en su opinión: Mas Jehová pesa los corazones.
3 Hacer justicia y juicio es á Jehová Más agradable que sacrificio.
4 Altivez de ojos, y orgullo de corazón, Y el brillo de los impíos, son pecado.
5 Los pensamientos del solícito ciertamente van á abundancia; Mas todo presuroso, indefectiblemente á pobreza.
6 Allegar tesoros con lengua de mentira, Es vanidad desatentada de aquellos que buscan la muerte.
7 La rapiña de los impíos los destruirá; Por cuanto no quisieron hacer juicio.
8 El camino del hombre perverso es torcido y extraño: Mas la obra del limpio es recta.
9 Mejor es vivir en un rincón de zaquizamí. Que con la mujer rencillosa en espaciosa casa.
10 El alma del impío desea mal: Su prójimo no le parece bien.
11 Cuando el escarnecedor es castigado, el simple se hace sabio; Y cuando se amonestare al sabio, aprenderá ciencia.
12 Considera el justo la casa del impío: Cómo los impíos son trastornados por el mal.
13 El que cierra su oído al clamor del pobre, También él clamará, y no será oído.
14 El presente en secreto amansa el furor, Y el don en el seno, la fuerte ira.
15 Alegría es al justo hacer juicio; Mas quebrantamiento á los que hacen iniquidad.
16 El hombre que se extravía del camino de la sabiduría, Vendrá á parar en la compañía de los muertos.
17 Hombre necesitado será el que ama el deleite: Y el que ama el vino y ungüentos no enriquecerá.
18 El rescate del justo es el impío, Y por los rectos el prevaricador.
19 Mejor es morar en tierra del desierto, Que con la mujer rencillosa é iracunda.
20 Tesoro codiciable y pingüe hay en la casa del sabio; Mas el hombre insensato lo disipará.
21 El que sigue la justicia y la misericordia, Hallará la vida, la justicia, y la honra.
22 La ciudad de los fuertes tomó el sabio, Y derribó la fuerza en que ella confiaba.
23 El que guarda su boca y su lengua, Su alma guarda de angustias.
24 Soberbio y presuntuoso escarnecedor es el nombre Del que obra con orgullosa saña.
25 El deseo del perezoso le mata, Porque sus manos no quieren trabajar.
26 Hay quien todo el día codicia: Mas el justo da, y no desperdicia.
27 El sacrificio de los impíos es abominación: Cuánto más ofreciéndolo con maldad!
28 El testigo mentiroso perecerá: Mas el hombre que oye, permanecerá en su dicho.
29 El hombre impío afirma rostro: Mas el recto ordena sus caminos.
30 No hay sabiduría, ni inteligencia, Ni consejo, contra Jehová.
31 El caballo se apareja para el día de la batalla: Mas de Jehová es el salvar.